Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Mose ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om Mordekais storhet, hvartill konungen
upphöjde honom, är uppskrifven i krönikan
om Persiens och Mediens konungar; ty
Mor-dekai var den andra näst konung Ahasveros,
och han var stor ibland judarna och älskad
-af alla sina bröder. Han sökte sitt folks
bästa och talade till alla sina landsmäns
välfärd, kap. 10. Sannolikt är det samme
Mordekai, som öfverlefde fångenskapens tid
och som drog med Serubbabel upp ifrån
Babel till Jerusalem, Esra 2: 2; Neh. 7: 7.
Namnet betyder: Bitter, förstörare, rent
myrra (Stora kyrkobibeln).
Tillägg: »Det kostar Herren mycket ringa,
-den fattige att göra rik, den rike att till
armod bringa». »Han upphöjer hvem han
vill och förnedrar hvem han vill.» »Den
sig upphöjer han varder förnedrad och, den
.sig förnedrar han varder upphöjd.» Ty »Gud
■står emot de högmodiga, men de ödmjuka
gifver han nåd.»
Mose, det sista af Amrams tre barn med
Jokebed. Hans syskon voro Mirjam och
Aron. Han föddes i Egypten, sedan det
stränga påbudet var utfärdadt, att alla
gossebarn, som föddes i Israel, skulle kastas i
iloden. Men då modern såg, att det var
ett vackert barn, fördolde hon honom i tre
månader. Men då hon icke längre kunde
•dölja honom, tog hon en kista af rör och
beströk den med jordbeck och harts, och
lade barnet däruti, och lade den i vassen,
vid stranden af älfven. Och Faraos dotter
kom för att bada i älfven. Då hon fick
se kistan, tog hon upp den. Och då hon
•öppnade den, fick hon se barnet, hvilket
då låg och grät. Och Faraos dotter
ömkade sig öfver barnet och sade: Detta är ett
af ebreernas barn. Men hans syster, som
hade ställt sig på afstånd för att se, huru
•det komme att gå med pilten, gick fram
och erbjöd sig att gå och kalla en ebreisk
amma, att denna måtte uppamma barnet
■åt henne. Och då anbudet blef antaget,
gick hon och kallade barnets egen moder,
och hon tog emot barnet och ammade
upp det, hvarför Faraos dotter lofvade att
gifva henne lön. Hon talade icke om, att
hon var moder till barnet. Och då pilten
hade vuxit upp, förde hon honom till Faraos
dotter, och han blef åt henne i sons ställe,
och hon kallade hans namn Mose, ty sade
hon: utur vattnet har jag uppdragit honom,
2 Mos. 2: 1—10; 6: 20; 4 Mos. 26: 59; 1
Krön. 6: 3; Apg. 7c 18—21; Ebr. 11: 23.
Men sedan han blifvit stor, vägrade han att
kallas Faraos dotterson och ville hellre lida
misshandling med Guds folk, än till en tid
hafva lust i synden, och höll Kristi
försmä-delse för större rikedom än Egyptens
skatter, ty han såg efter lönen. Han gick ut
till sina bröder, som då] voro i träldom, och
såg deras dagsverken. Därvid fick han se,
att en egyptisk man slog ned en ebreisk
man. Och då han såg, att ingen mer var
tillstädes, slog han ned egyptiern och gömde
hans döda kropp i sanden. Han tänkte, att
Israel skulle förstå, att Gud genom hans
hand skulle frälsa dem, men de förstodo det
icke. Den andra dagen gick han åter ut,
och då fick han se två ebreiske män träta
med hvarandra, och han sade till den
skyldige: Hvarför slår du din nästa? Men
denne svarade honom: Hvem har satt dig
till höfvitsmän och domare öfver oss? Vill
du ock dräpa mig, såsom du dräpte
egyptiern? Och när Mose hörde, att det
välkändt, fruktade han. Och när Farao fick
kännedom om saken, sökte han att dräpa
honom. Men Mose flydde undan för Farao
och kom till Midjans land, där han
stannade vid en brunn. Och prästen i Midjan
hade sju döttrar, hvilka just vid detta
tillfälle kommo för att vattna sin faders får.
Men herdarne kommo och drefvo bort dem.
Då stod stod Mose upp och hjälpte dem
och vattnade deras får. Och då de kommo
hem med fåren och berättade, att en
egyptisk man hade hjälpt dem till rätta emot
herdarne, sade deras fader, att de skulle
bjuda mannen komma och äta med dem.
Och Mose fann för godt att stanna hos den
midjanitiske prästen, och denne gaf åt
honom sin dotter Zippora till hustru, med
hvilken han födde sönerne Gersom och
Eli-eser. Mose stannade i Midjans land i fyratio
år och vaktade sin svärfaders får, 2 Mos. 2:
11-22; 18: 1—4; Dom. 18: 30; 1 Krön. 23:
15; 26: 24; Apg. 7: 23—29; Ebr. 11: 24—27.
Men den Farao, hvilken hade haft Mose
som sin dotterson och från hvilken han
hade flytt, vardt död. Och Israels barn
suckade öfver sin träldom, och Gud höide
deras klagan och tänkte på att förlossa dem.
Mose hade en dag fört fåren väster ut i
öknen och kom till berget Horeb. Och där
syntes Herren honom uti en eldslåga i en
törnbuske, hvilken brann utan att brinna
upp. Och då Mose närmade sig för att se,
sade Herren till honom, att han skulle lösa
skorna af sina fötter, ty rummet, som han
stod uppå, var ett heligt rum. Sedan sade
han till honom, att han hade hört sitt folks
rop och sett deras lidande i Egypten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
