Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Paulus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röst, som sade till honom: Saulus, Saulus
(ty detta var då hans namn), hvarför
förföljer du mig? Och han frågade: Hvem är
du, Herre? Och rösten svarade: Jag är
Jesus den du förföljer; det är dig svårt att
spjärna mot udden. Då blef Paulus
bäfvande och förskräckt och frågade Herren,
hvad han ville, att han skulle göra. Och
Herren sade, att han skulle stå upp och gå
in i staden, så skulle det varda honom sagdt,
hvad han borde göra. Och de som voro i
sällskap med honom, hörde rösten, men de
sågo icke synen. Men då han reste sig upp
från jorden, kunde han icke se något, utan
de måste leda honom in i staden. Och i
tre dagar såg han intet, och han åt intet
ej heller drack. Så var där uti Damaskus
en lärjunge vid namn Ananias, och till
honom sade Herren uti en syn, att han skulle
gå till Paulus; ty, sade Herren, han beder.
Men emedan Ananias hade hört, huru
mycket ondt han hade gjort i Jerusalem och
äfven i hvad ärende han hade kommit till
Damaskus, räddes han att gå till honom.
Herren förtäljde då för Ananias, hvad som
hade skett Paulus i vägen, och sade, att
ban var honom ett utkoradt redskap till att
bära hans namn inför hedningar och
konungar och Israels barn. Ty, tillade
Herren, jag skall visa honom, huru mycket han
skall lida för mitt namns skull. Och så
gick Ananias åstad. Och då han kom i
huset, där Paulus var, lade han sina
händer på honom och sade: Broder Saulus,
Herren har sändt mig, Jesus, som syntes
dig i vägen, där du kom, på det du skall
få din syn igen och uppfyllas med den
helige ande, och nu, hvarför dröjer du? Stå
upp och låt döpa dig och aftvå dig dina
synder! Och strax föllo från hans ögon
såsom fjäll, och han fick sin syn igen och
stod upp och lät döpa sig, tog sig mat och
blef styrkt. Och han var med lärjungarne
i Damaskus i några dagar. Om allt detta:
sin härkomst, sitt nit, sin förföljelse,
omvändelse m. m. talar han sedan själf åtskilliga
gånger, Apg. 7: 58; 8: 1, 3; 9: 1—19; 21: 39—
22: 21; 26: 1—18; Gal. 1: 11—14; Rom. 11:
1; 1 Kor. 15: 9; 2 Kor. 11: 22; Fil. 3: 4—
6 1 Tim. 1: 12, 13.
Men efter sin omvändelse blef han lika ifrig
för evangelium, som ban förut hade varit
emot det, hvarom han själf säger, att Guds
nåd hade icke varit fåfäng, utan kraftig i
honom, så att han hade arbetat mer än alla de
andra apostlarne. Men emedan han hade
förföljt församlingen, räknade han sig såsom
den allra ringaste, som en som vore född i
otid. Och sin härkomst och sin rättfärdighet
efter lagen med allt därtill hörande räknade
han såsom förlust och skada mot det att vara
funnen i Kristus, Rom. 15: 18—20; 1 Kor.
15: 8—10; 2 Kor. 12: 12; Ef. 3: 8; Fil. 3:
6—11; 1 Tim. 1: 14. Så snart han blifvit
omvänd, rådfrågade han sig icke med kött
och blod (d. v. s. med någon människa),
utan han började strax att i synagogorna
i Damaskus förkunna Jesus, att han var
Kristus, Guds son, hvaröfver alla, som hörde
honom, förundrade sig. Och han fick allt
mer kraft, och han förbryllade de judar,
som voro där i staden, bevisande, att Jesus
var Kristus. Men efter många dagars
förlopp rådslogo judarne sins emellan om att
rödja honom ur vägen. Och de bevakade
portarne dag och natt, att han icke måtte
komma ut ur staden. Men deras anslag
blef bekant för Paulus, och lärjungarne togo
honom om natten och nedhissade honom
genom muren i en korg, och han for bort till
Arabien för en tid, hvarifrån ban sedan
återvände igen till Damaskus, Apg. 9: 20—
25; Gal. 1: 15—17.
Sedan efter tre år for han upp till
Jerusalem för att lära känna Petrus. Och när
han kom dit, försökte han att närma sig
lärjungarne därstädes, men desse fruktade
honom, emedan de icke trodde, att han var en
lärjunge. Men Barnabas tog honom till sig
och förde honom till apostlarne och
omtalade för dem, huru han hade blifvit omvänd
och huru frimodigt han hade vittnat om
Herren i Damaskus. Och han stannade hos
Petrus i femton dagar. Men någon af de
andra apostlarne såg han icke den gången.
Och han gick ut och in med dem i
Jerusalem och talade frimodigt i Herren Jesu namn.
Och han talade och tvistade med de grekiske
judarne (judar som voro födde utom
judalandet och talade grekiska). Men äfven där
sökte de att rödja honom ur vägen. Men
när bröderna förnummo det, sände de honom
till Cesarea och därifrån till Tarsus. Och
så for han till Syriens och Ciliciens trakter.
Men till personen var han icke känd af de
församlingar, som voro i Judeen, utan de
hade endast hört, att den, som förut förföljde
dem, förkunnade nu själf evangelium; och
de prisade Gud för hans skull, Apg. 9: 26
30; Gal. 1: 18—24.
När Barnabas hade kommit till Antiokia,
dit han blifvit sänd från Jerusalem för att
besöka de judar, som där hade blifvit
troende, for han äfven till Tarsus för att upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
