Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Paulus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig för Paulus om natten: En macedonisk
man stod och bad honom och sade: Far
öfver till Macedonien och hjälp oss! Och
’när han hade sett synen, hörsammade de
strax kallelsen och begåfvo sig dit. Och de
foro till Samotrace och dagen därefter till
Neapolis och därifrån till Filippi, som är
den första staden i den delen af
Macedonien och ett nybygge. Och de vistades där
några dagar. Och då de vittnade om
Herren därstädes, var där en purpurkrämerska,
som hette Lydia, hvilken med allt sitt folk
blef troende på Herren; och de blefvo döpta.
En dag, då de gingo till bönstället,
ut-dref Paulus en spådomsande ur en
tjänsteflicka, emedan hon följde efter dem i flere
dagar och i denna ande bekände dem vara
Guds tjänare. Men då hennes herrar sågo,
att hoppet om deras inkomst var ute, togo
de fast Paulus och Silas och förde dem
fram till styresmännen. Sedan de blifvit
mycket slagna, sattes de i fängelse. Och
fångvaktaren kastade dem in i det inre af
fängelset och fastsatte deras fötter i stocken.
Men vid midnatten lofvade desse Gud i
fängelset, och det blef en stor jordbäfning, så
att fängelsets grundvalar skakades, dörrarna
öppnades och allas bojor lossades. Och när
fångvaktaren fick se, att dörrarna voro
öppnade, menade han, att fångarne hade flytt,
och, förskräckt, drog han ut sitt svärd,
ämnande dräpa sig själf. Men Paulus ropade
till honom, att han icke skulle göra sig själf
något ondt, ty de voro alla kvar. Då
begärde han ljus och sprang in och föll
darrande ned för Paulus och Silas och förde
dem ut och sade: Herrar, hvad skall jag
göra, att jag må varda frälst? Och de sade:
"Tro på Herren Jesus Kristus, så varder du
och ditt hus frälst. Och de talade Herrens
ord för honom och för alla dem som voro
i hans hus. pch han tog dem till sig samma
timme på natten och tvådde deras sår och
blef strax döpt, han och allt hans husfolk.
Och han förde dem upp i sitt hus,
framsatte mat och fröjdade sig, att han med allt
sitt hus hade kommit till tro på Gud. Och
när det hade blifvit dag, sände
styresmännen bud, att de skulle släppas lös. Men
Paulus sade, att då de hade gått olagligt
till väga, hudflängt och fängslat dem utan
ransakning, änskönt de voro romare, så kunde
de nu också själfva komma och taga ut dem.
Och då styresmännen hörde, att de voro
romare, blefvo de förskräckta och kommo och
förde dem ut, bedjande dem gå bort ifrån
staden. Då gingo de ut ur fängelset och
Roslund, Bibelns Män och Kvinnor.
gingo in till Lydia, och när de hade sett
bröderna och förmanat dem, foro de bort,
Apg. 16: 1—40.
Och de togo vägen öfver Amfipolis och
Apollonia och kommo till Tessalonika. Och
efter sin plägsed gick Paulus äfven där in i
judarnes synagoga och talade med dem ur
skrifterna, bevisande, att Kristus måste lida
och uppstå ifrån de döda och att Jesus från
Nasaret var Kristus. Och många af dem
som hörde trodde. Men de judar, som icke
trodde, ställde äfven där till förföljelse emot
dem. Men bröderna fingo dem undan, så
att de icke funno dem, och om natten sände
de dem därifrån till Berea. Och i Berea
mottogo de ordet med all villighet. Men
när judarne i Tessalonika hörde det, kommo
de äfven dit för att uppvigla folket och
ställa till oro. Bröderna sände då strax bort
Paulus och fortskaffade honom ända till
Atén. Och då Paulus förkunnade Kristus
för dem därstädes, voro äfven där några,
som blefvo troende, kap. 17: 1—34.
Från Atén for han och kom till Korint.
Där fann han ett par makar, Aqvilas och
Priskilla, till hvilka han ingick. Och emedan
ban hade samma yrke som dessa, stannade
han hos dem och arbetade; de voro nämligen
tältinakare. Och han predikade Kristus för
både judar och hedningar, och många
därstädes trodde och läto döpa sig, däribland
äfven synagogföreståndaren med hela sitt
hus. Och Paulus stannade i Korint ett år
och sex månader. Men då Galhon var
ståthållare i Akaja, uppträdde judarne
endräk-tigt mot Paulus och förde honom inför
domstolen. Men då ståthållaren hörde, att det
var fråga om religiösa saker och icke om
något brott, som Paulus hade begått, ville han
icke höra på dem, utan dref dem bort ifrån
domstolen, Apg. 18: 1—16. Paulus skrifver
senare till de troende i Korint, att när han
kom dit, kom han icke med mänsklig
visdom, utan i andens och kraftens bevisning
och med Guds visdom. Och han var hos
dem i svaghet och i mycken fruktan och
bäfvan, 1 Kor. 2: 1—7. Men i Korint voro
några, hvilka togo sig namnet efter honom.
Därför tillrättavisar han dem och säger, att
de icke voro döpta till honom, ty ban var
allenast en tjänare, en Guds medarbetare,
genom hvilken de hade blifvit troende. Han
hade planterat, men Gud hade gifvit växten.
Och han var intet, som hade planterat, men
Gud, som gifver växten, är den, hvilken
bör hafva all äran. Men Paulus hade som
en vis byggmästare lagt grunden. Han var
21 ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
