Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Paulus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han rätt fram till Kos, och så till Rodus,
och därifrån till Patara. Därifrån seglade
han förbi Cypern till Syrien och landade
så vid Tyrus. Och i Tyrus uppsökte han
lärjungarne och stannade där i sju dagar.
Och genom anden sade desse till Paulus,
att han icke skulle fara upp till Jerusalem.
Och då ban reste därifrån, följde
lärjungarne honom med hustrur och barn, ända
utom staden, och på stranden föllo de på
knä och bådo, hvarefter de åtskildes. Från
Tyrus seglade han nu till Ptolemais och
stannade hos bröderna därstädes en dag.
Men dagen därefter gick han till Cesarea
och tog in i evangelisten Filippi hus och
stannade hos honom. Och Filippus hade
fyra ogifta döttrar, som profeterade. Och
medan Paulus kvarblef där i flere dagar,
kom en profet dit ned från Judeen vid
namn Agabus. Denne tog Pauli bälte och
band sina händer och fötter och sade, att
den man, hvilken detta bälte tillhörde, skulle
judarne så binda i Jerusalem och antvarda
i hedningars händer. Och när de hörde
detta, bådo de, ätt han icke skulle fara upp
till Jerusalem. Men Paulus svarade, att
han var redobogen att både bindas och dö
i» Jerusalem för Herren Jesu namns skull.
Och då han icke lät öfvertala sig, gåfvo de
sig till freds och sade: Ske Herrens vilja!
Och Paulus for upp till Jerusalem, och
jämte dem, som förut voro hans sällskap
och medarbetare, följde äfven några af
lärjungarne från Cesarea. Och de förde
honom till en gammal lärjunge, en cyprier,
hos hvilken de skulle gästa. Och när de
kommo till Jerusalem, mottogo bröderna
dem med glädje. Följande dag gick han in
till Jakob, dit alla de äldste kommo. Och
när Paulus hade omtalat, huru Gud hade
varit med honom och välsignat
verksamheten, prisade de Gud därför. Men de
berättade, att de troende judarne i Jerusalem
voro alla ifrare för lagen, men de hade hört
om Paulus, att han lärde de troende judarne
öfverallt att affalla från Moses lag. Men för
att nu vederlägga detta rykte bådo de honom,
att han måtte taga till sig fyra män, som
voro ibland dem, hvilka hade löfte på sig,
och rena sig med dem och betala deras
löfte. Och han gjorde så. Men då
reningsdagarne voro nära sitt slut, fingo några
judar från Asien se honom i templet, och
desse uppviglade folket och buro händer
på-Paulus. Och hela staden upprördes. Och
de togo Paulus och drögo honom ut ur
templet; och strax blefvo portarna igenstängda,
och de sökte att döda honom. Men
underrättelse kom till öfverbefälhafvaren öfver
krigsskaran, att hela Jerusalem var i
uppror. Denne tog då krigsfolk med sig och
sprang genast emot dem, och när de fingo
se öfversten och krigsmännen, upphörde de
att slå Paulus. Och öfversten tog och lät
binda honom nied två kedjor. Men då han
för sorlets skull icke kunde få veta, hvem
han var eller hvad han hade gjort, lät han
föra honom till lägret. Och när han kom
till trappan, måste han bäras af
krigsmännen för folkets våldsamhets skull; ty hopen
följde efter och ropade: Bort med honom!
Och som han skulle införas i lägret, frågade
han öfversten, om han fick lof att tala till
folket. Och då öfversten, hvilken först
trodde, att ban var en egyptier, en anförare
för en stor mördarliga, fått veta hvem han
var, tillät han honom det. Och det blef en
stor tystnad bland folket. Och Paulus
talade till dem på ebreiska och redogjorde för
sin härkomst, sitt nit som farisé, sin
omvändelse och sin kallelse till apostel. Och
de hörde på honom ända till dess han sade,
att Herren hade sändt honom att gå till
hedningarne. Men då ropade de, att han
skulle tagas bort ifrån jorden. Och som
de nu kommo i riktigt raseri emot honom,
lät öfversten föra honom in i lägret, sägande,
att han skulle under gisselslag förhöras, på
det att han måtte få veta, hvarför de så
ropade emot honom. Men då de hade
utsträckt honom till gissling, frågade han om
det var dem lofligt att gissla honom, som
var en romersk medborgare, och det odömd.
Då öfversten fick veta, att han var en
romare, fruktade han sig och inställde
giss-lingen. Men emedan han ville veta något
visst om Paulus, lät han dagen därefter
taga bojorna af honom och befallde
översteprästerna och hela deras råd att
sammankomma och lät inställa honom inför dem,
kap. 21: 1—22: 30. Och när Paulus
började tala inför rådet, bjöd öfversteprästen
slå honom på munnen. Då sade Paulus:
Gud skall slå dig, du hvitmenade vägg.
Sitter du för att döma mig efter lagen, och
befaller mot lagen, att man slår mig? Men
då någon af dem som stodo bredvid sade:
Smädar du Guds öfverstepräst? svarade
Paulus, att han icke visste, att han var
öfverstepräst; ty det stod skrifvet: En
styresman för ditt folk skall du icke lasta. Men
eftersom Paulus visste, att en del af dem
voro fariseer och en annan del sadduceer,
sade han, att ban var en farisé och en fa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
