Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Paulus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rises son och att han dömdes för hoppets
skull och för de dödas uppståndelse. Då
uppstod en söndring mellan desse, hvarvid
fariseerna försvarade Paulus och sade, att
de funno icke något ondt hos honom. Och
då tvedräkten vardt stor, så att öfversten
fmktade, att de skulle slita Paulus i
stycken, befallde han manskapet gå ned och
taga honom ifrån dem och föra honom till
lägret. Och natten därefter stod Herren själf
hos Paulus och sade: Var vid godt mod; ty
såsom du har vittnat i Jerusalem om det som
angår mig, så måste du ock vittna i Rom.
Men mer än fyratio judar
sammangaddade sig, svuro och förpliktade sig att
rödja honom ur vägen. Men öfversten,
som fick kunskap om sammansvärjningen,
tog honom och sände honom under stor
bevakning af krigsfolk till landshöfdingen
Felix i Cesarea. Denne mottog honom och
befallde, att han skulle förvaras i
Herodes’ palats, kap. 23: 1—35. Och judarne
kommo om några dagar ned till Cesarea
för att anklaga honom inför landshöfdingen.
Men när landshöfdingen hade hört hvad
saken gällde, uppsköt han den och befallde
höfvitsmannen, att Paulus skulle hvilas i
förvar, men få någon lindring, och att han
icke skulle hindra någon af hans närmaste
att vara honom till tjänst. Och han förblef
där som fånge i två år. Men då två år
voro förgångna, fick Felix till efterträdare
Porcius Festus; och emedan Felix ville göra
judarne sig förbundne, lämnade han Paulus
kvar efter sig, kap. 24: 1—27. — Då nu
Festus hade blifvit landshöfding, for han
efter några dagar upp till Jerusalem. Då
uppträdde öfversteprästerna och de
förnämste bland judarne för att anklaga Paulus
inför denne. Och de bådo, att Festus skulle
sända honom till Jerusalem, emedan de
ville lägga ett försåt för honom och döda
honom under vägen. Då svarade Festus,
att Paulus hölls i förvar i Cesarea och att
han själf ämnade inom kort fara dit
tillbaka. De kunde komma dit ned och
anklaga honom. Och efter åtta eller tio
dagar for han ned till Cesarea. Dagen
därefter lät han framföra Paulus för
domstolen, och de judar, som kommit ned från
Jerusalem, anförde mot honom många och
svåra beskyllningar, hvilka de icke kunde
bevisa. Festus frågade honom då, om han
ville fara till Jerusalem, men han vägrade
och vädjade till kejsarens domstol; och detta
blef honom också beviljadt. Men efter några
dagar kommo konung Agrippa och Bernice
till Cesarea för att hälsa Festus
välkommen. Då omtalade denne för konungen,
att han hade en fånge, som han skulle
sända till kejsaren, men han hade icke
något tillförlitligt att skrifva om hoilom. Och
han tyckte det vara orimligt att sända en
fånge till kejsaren och icke hafva någon
anklagelse emot honom; ty judarnes
religionsfrågor förstod han icke. Då beslöts,
att Agrippa skulle hålla rannsakning med
honom; och dagen därpå blef han införd i
domsalen. Och när konungen uppmanade
honom att tala, började han med sådan
frimodighet och hänförelse att omtala hela sitt
lif för konungen, hvilken kände noggrant till
alla judarnes stadgar och tvistefrågor, att
Festus trodde, det han af sin myckna visdom
hade blifvit, förryckt. När rannsakningen
var hållen och rådet vände åter, talades de
vid sinsemellan och sade, att han icke hade
gjort något, som förtjänade död eller
fängelse. Och Agrippa sade till Festus: Denne
man hade kunnat lösgifvas, om han icke hade
vädjat till kejsaren, kap. 25: 1—26: 32.
Så blef då Paulus, jänlte några andra
fångar, afsänd att sjövägen föras till
Italien under uppsikt af en höfvitsmän vid
namn Julius och en honom åtföljande
afdelning krigsfolk. Och dagen efter
afseglingen lade de till vid Sidon. Julius
bemötte Paulus vänligt och tillstadde
honom att gå till sina vänner för att få
omvårdnad. Och ifrån Sidon seglade de till
Myra i Lycien; och där stego de ombord
på ett annat skepp. Men då de seglade
därifrån, fingo de motvind, och seglingen
gick långsamt och med nöd. Och de kommo
till ett ställe, som kallades Sköna Hamnar,
nära staden Lasea. När nu mycken tid var
förliden, och seglingen begynte vara farlig,
emedan det var efter höstdagjämningen,
rådde Paulus dem att stanna öfver där i
vinterläge. Men som hamnen var otjänlig
för öfvervintring, rådde de flesta att lägga
ut därifrån för att försöka komma fram till
Fenix, en hamn på Kreta. Och
höfvitsmannen trodde skepparen och styrmannen
mer än det som sades af Paulus, och de
fortsatte seglingen. Men då de snart fingo
en häftig motvind, och det blef en sådan
storm, att skeppet icke kunde hålla upp
mot vinden, gåfvo de efter och läto det drifva.
Dagen därpå måste de kasta lasten öfver
bord och sedan äfven skeppets redskap.
Och då stormen fortfor alltjämt, betogs dem
slutligen allt hopp om räddning. Men om
natten uppenbarade sig en Herrens ängel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
