Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Rebecka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och äfven erbjuda sig att vattna kamelerna.
Just som han hade slutat att bedja, kom
Rebecka och gaf honom att dricka och
vattnade äfven hans kameler. När hon hade
vattnat kamelerna, tog mannen fram en
näs-ring och två armband af guld och skänkte
flickan och frågade, hvems dotter hon var
och om det fanns rum i hennes faders hus
för honom och hans kameler, hvarpå
flickan gaf ett tillfredsställande svar. Rebecka
lopp in och berättade allt, hvarefter Laban,
hennes broder, gick ut och bjöd in tjänaren
och de män, som voro med honom.
Kamelerna tog ban också i förvar, sadlade af
dem och gaf dem foder. Mannen sade dem
därpå, hvarifrån han var och sitt ärende.
Både Betuel och Laban svarade då, att
detta var från Gud, hvadan de icke ville
motsätta sig saken. När de därefter
kallade in Rebecka och frågade henne, om hon
ville resa med mannen för att blifva hustru
åt Isak, svarade hon: Ja, jag vill fara.
Rebecka med sin amma och hennes pigor
följde sålunda med Abrahams tjänare. Innan
hon reste, välsignade de henne och sade:
Blifve du till tusen sinom tusen, och din
säd besitte sine fienders portar! Och
tjänaren tog Rebecka och for sin väg. När de
kommo nära Isaks hem, kom denne från
marken. Då Rebecka fick se honom och
fick veta, hvem han var, tog hon slöjan och
höljde sig. När Isak därpå fick se dem,
kom han till dem, och tjänaren berättade
honom allt. Isak tog då emot Rebecka och
förde henne, in i Saras, sin moders, tält;
och hon blef hans hustru och han älskade
henne, 1 Mos. 22: 23; 24: 1—67; 25: 20;
35: 8. Men Rebecka var ofruktsam och
födde intet. Isak bad därför till Herren
för henne, och Herren bönhörde honom.
Och Rebecka vardt hafvande och födde två
gossebarn, om hvilka Herren redan under
hennes hafvandeskapstid sade till henne, att
den äldre skulle tjäna den yngre. Den
förste, som föddes, var röd och bel och
hållen lik en luden päls. Och man kallade
hans namn Esau. Därefter kom hans
broder fram, och hans hand höll Esau i hälen,
och han fick namnet Jakob. Isak och
Rebecka hade varit gifta i tjugo år, innan
sönerna föddes. Ty då Isak tog Rebecka till
hustru, var han fyratio år gammal, och då
sönerne föddes var han sextio år. Esau
blef en jägare, en fältets man, och Jakob
blef en from man och bodde i tält. Isak
älskade Esau, ty han åt af hans villebråd,
men Rebecka älskade Jakob, 1 Mos. 25: 20
—28; 29: 12; Mal. 1: 2; Rom. 9: 10—13.
Efter någon tid blef det hungersnöd i
landet Kanan. Och Isak drog åstad till de
felisteers land, och stannade kvar i Gerar.
Men för folket därstädes sade han om sin
hustru, att hon var hans syster; ty han
fruktade att säga, att hon var hans hustru,
emedan han då fruktade, att männen på
orten skulle slå honom ihjäl för hennes
skull, ty hon var dägelig till utseendet. Då
Isak en gång lekte med sin hustru, kom
felisteernas konung att se det, och förstod
därutaf, att hon var hans hustru.
Konungen kallade honom därför till sig och fick
veta orsaken, hvarför han hade sagt, att
hon var hans syster. Konungen förbjöd då
sitt folk vid dödsstraff, att röra vid Isak
eller vid hans hustru. De stannade därefter
kvar i landet, sådde där, och Herren
välsignade dem rikligen. Men när de felisteer
sågo, huru Herren välsignade dem,
afundades de dem, och konungen sade till Isak,
att han skulle fara ifrån dem, ty ban hade
blifvit dem för mäktig. De drogo då åstad så
småningom från ort till ort, tilldess de kommo
till Kanans land igen, hvarest de båda två
sedan stannade till sin död, 1 Mos. 26: 1—33.
När Esau var fyratio år gammal, tog
han sig två hustrur af de heteers döttrar,
och dessa blefvo en hj ärtesorg för både
Isak och Rebecka, v. 34, 35. Då Isak
hade blifvit gammal, sade han till Esau, att
denne skulle gå och skjuta ett villebråd och
laga en god rätt åt honom, så ville han
välsigna honom, förr än ban dog. Men
Rebecka, som hade hört faderns ord och
ville hafva välsignelsen öfver Jakob, sade
till denne, att han skulle gå bort till
fårahjorden och hämta två vackra killingar, så
ville hon göra en smaklig rätt åt fadern,
hvilken Jakob skulle bära in till honom
under förevändning, att han vore Esau, och
så få välsignelsen af sin fader, innan Esau
hunne komma hem från marken. När
Jakob med anledning häraf uttalade sin
fruktan att blifva igenkänd af fadern, emedan
broderns hud var luden, men hans däremot
var slät, och att han sålunda kunde draga
öfver sig förbannelse i stället för
välsignelse, svarade Rebecka, att den
förbannelsen skulle då komma öfver henne. Han
hade blott att göra, såsom hon hade sagt.
När nu Rebecka hade lagat till rätten, tog
hon Esaus högtidskläder och klädde dem
på Jakob. Med skinnen af killingarne
beklädde hon hans händer och det släta på
hans hals, hvarefter hon sände honom åstad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
