- Project Runeberg -  Bibelns män och kvinnor : biblisk konkordans /
338

(1894) Author: Kristian Roslund With: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Rifat ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rifat, sonsons son till Noah och sonson
till Jafet; den andre af Gomers tre söner,
1 Mos. 10: 3; 1 Kron. 1:*6. Namnet
betyder: Läkare (Stora kyrkobibeln).

Rimmon, en benjaminit, fader till Baana
och Rekab, anförare för Isbosets
ströftrup-per, 2 Sam. 4: 2, 5, 9.

Rinna, en man af Judas stam, den andre
af Simons fyra söner, 1 Krön. 4: 20.

Rizia, en man af Asers stam, den siste
af Ullas tre söner, 1 Krön. 7: 39. Namnet
betyder: löpare (Stora kyrkobibeln).

Rizpa, en kvinna i Israel, hade varit
konung Sauls frilla. Men sedan Saul hade
blifvit död, hade dennes härhöfvitsman,
Ab-ner, gått in till henne. Och då Isboset
förebrådde honom därför, blef han så
förbittrad, att han icke endast själf afföll ifrån
Isboset, utan öfverflyttade därjämte hela
konungadömet från Sauls hus till David, 2
Sam. 3: 7—11. Rizpa hade födt två söner
åt Saul, nämligen Armoni och Mefiboset,
hvilka David utlämnade åt gibeoniterna till
försoning, därför att Saul hade öfvat
grymhet emot desse. Och gibeouiterna dödade
dem och upphängde dem. Detta skedde i
böljan af kornskörden. Men Rizpa vaktade
deras döda kroppar ända till regntiden, att
himmelens fåglar eller markens vilddjur icke
skulle komma åt dem. När det vardt
berättadt för David, hvad Rizpa hade gjort,
tog denne och begrof de hängdes ben
tillsammans med Sauls och hans söners ben,
som hade stupat i striden, kap. 21: 1—14.
Namnet betyder: Brännerska, antänderska
(Stora kyrkobibeln).

Roboam, se Rehabeam.

Röde, en tjänstflicka i Jerusalem hos
Maria, Markus’ moder. När Petrus hade
genom en Herrens ängel blifvit befriad ur
fängelset, kom han till Marias hus, hvarest
många voro församlade och hade förbön för
honom. När han klappade på porten, kom
Röde ut för att höra efter hvem det var.
Då hon igenkände Petri röst, blef hon så
glad, att hon glömde öppna porten, utan
sprang in och berättade, att Petrus var där.
De som voro i huset trodde dock icke, att
det var Petrus, utan sade till Röde, att hon
var från sina sinnen. Då denna ükväl påstod,
att det var han, sade de, att det kanske var
hans ängel. När de ändtligen öppnade, fingo
de se, att det var Petrus, och de blefvo
bestörta, Apg. 12: 12—16. Namnet betyder:
Ros (Stora kyrkobibeln).

Rohega, en man af Asers stam, den andre
af Semers fyra söner, 1 Krön. 7: 34.

Romanti-Eser, den tionde af
sångföreståndaren Hemans fjorton söner, blef af
David afskild att med sång och musik
tjänstgöra vid Israels gudstjänst under ledning af
sin fader, 1 Krön. 25: 4. Namnet betyder:
Hjälpens upphöjning (Stora kyrkobibeln).

Ros, den sjunde af Benjamins tio söner
enl. 1 Mos. 46: 21. Uppgiften på Benjamins
söner är dock mycket olika. Se Benjamin
1. Det säges i Hes. 38: 2, att Gog i
Ma-gog skall vara furste äfven öfver Ros;
sannolikt öfver Ros’ afkomlingar. Namnet
betyder: Hufvud, begynnelse (Stora
kyrkobibeln).

Ruben, den förste af Jakobs tolf söner,
föddes honom af hans hustru Lea, 1 Mos.
29: 32; 35: 23; 46: 8; 49: 3; 2 Mos. 1: 2;
6: 14; 4 Mos. 1: 20; 26; 5; 1 Krön. 2: 1; 5:
1, 3. Medan Jakob ännu bodde i
Mesopotamien, gick Ruben en dag ut i marken
och fann några alrunor, ett slags liljor,
hvilka han bar till sin moder. Men då
Rakel fick se liljorna, bad hon Lea, att hon
måtte skänka henne en del af dem. Då
öfverenskommo systrarna, att Jakob, som
nu en tid hade hållit sig till Rakel och icke
till Lea, skulle den kommande natten gå
in till Lea, och i utbyte därför skulle
Rakel få Rubens alrunor, 1 Mos. 30: 14—16.
Sedan Jakob hade flyttat till Kanans land
igen med hela sitt hus, begaf det sig, att
Ruben gick och lägrade Bilha, sin faders
frilla. Då Jakob fick höra det, blef
först-födslorätten tagen från honom och gifven
åt Josef och åt dennes son Efraim, 1 Mos.
35: 22; 48: 5; 49: 3; 1 Krön. 5: 1, 2.

Ruben var jämte nio hans bröder i Datan
och vallade sin faders får. När de fingo se
sin broder Josef komma till dem, beslöto
bröderne att döda denne. Men när Ruben
hörde detta, ville han rädda honom och
sade till bröderne, att de icke skulle slå
honom ihjäl, utan emedan det var en brunn
där nära vid i öknen, så borde de kasta
honom ned i den, men icke bära hand på
honom och utgjuta hans blod. Detta sade
han, emédan han tänkte att sedan gå och
hjälpa honom upp ur brunnen och så rädda
honom undan brödernas hand och återföra
honom hem till hans fader. Bröderna
handlade efter Rubens råd. Men medan denne
var afsides, kommo ismaelitiske och
midjanitiske köpmän tågande där förbi. Bröderna
drogo då upp Josef ur brunnen och sålde
honom till desse, hvilka åter sålde honom
ned till Egypten. Och när Ruben kom till
brunnen och icke fann Josef där, ref han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:04:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bmok/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free