Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Rufus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
igen, skall äfven en lott ifrån öster till
väster inne i Kanans land tillfalla Ruben.
Den skall vara belägen mellan Efraims och
Judas lotter, Hes. 48: 6, 7. Och när staden
Jerusalem uppbyggts, skall på dess norra
sida vara tre portar, och en af dessa skall
heta Rubens port, v. 31.
Rubens afkomlingar kallas Ruben, Rubens
barn, Rubens släkter, Rubens stam och
Ru-beniter, 4 Mos. 1: 5; 2: 10; 7: 30; 13: 5; 16:
1; 26: 5; 32: 1, 2, 6, 25, 29, 31, 33, 37; 34:
14; 5 Mos. 3: 12, 16; 4: 43; 27:13; 29: 8; Jos.
1: 12; 4: 12; 12: 6; 13: 8, 15, 23; 18: 7; 20:
8; 21: 7, 36; 22: 1—33; 1 Krön. 5: 18, 26; 6:
63, 78; 12: 37; 26: 32; 27:16; Hes. 48: 6, 7, 31.
När Israel kom in i sitt land, skulle äfven
af Rubens stam några stå på berget Ebal
och uttala förbannelse öfver dem, som icke
iakttogo Herrens lag, 5 Mos. 27: 13. Men
Rubens, Gads och halfva Manasses stam
förbröto sig emot Gud och löpte efter det
landets gudar, hvarest de bodde. Då
uppväckte Gud Puls och Tiglat-Pilesers,
konungarnes i Assyrien, anda, och de blefvo
bortflyttade till Halab, Habor, Harah och
till Gosans älf, 1 Krön. 5: 23—26. Namnet
betyder: Skådebarn (Stora kyrkobibeln); sen,
en son (Kongl. Bibelkommissionen).
Rufus, son till Simon från Cyrene,
hvilken blef tvingad att bära Jesu kors. Han
hade en broder, som hette Alexander, Mark.
15: 21. Kanske var det samme Rufus, till
hvilken Paulus sände hälsning i brefvet till
Romarne och kallade honom: den i Herren
utkorade. Paulus kallar hans moder äfven
för sin moder, Rom. 16: 13. Namnet
betyder: Röd (Stora kyrkobibeln).
Rut, en moabitiska, blef gift med en man
af Judas stam, hvilken hette Mahlon.
Mah-lons föräldrar hade nämligen flyttat in i
Moabs land undan en hungersnöd i Kanan.
Där hade deras söner, Mahlon och Kiljon,
gift sig med moabitiska kvinnor. Men när
de hade bott där i tio år, blefvo alla tre
männen döda. Noomi, Ruts svärmoder,
vände då åter till Kanans land, ty hon hade
hört, att Herren hade sökt sitt folk och
gifvit dem bröd igen. Och de båda
sonhustrurna följde henne. Men då de
tillryggalagt en del af vägen, uppmanade Noomi
dem att vända åter och tillönskade dem
Guds barmhärtighet. Ankan efter Kiljon
vände också åter. Men Rut svarade sin
svärmoder: Dit du går, dit vill ock jag gå,
och där du stannar, där vill ock jag stanna. I
Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min I
Gud. Där du dör, där vill ock jag dö, och
där vill jag ock varda begrafven. Straffe
mig Herren, om annat än döden skall skilja
oss åt! Hon gick således med sin
svärmoder och kom till Betlehem i Kanans land.
Och det var i skördetiden. Rut gick
därför ut för att plocka ax och kom på en
åker, tillhörande Boas, en släktinge till
Mahlon. Då Boas fick veta, hvem hon var,
sade han till henne, att hon kunde få
för-blifva på hans åker under hela skördetiden.
Han lät henne äta och dricka med sina
tjänare, och sade t. o. m. till
skördemännen, att de skulle låta några strån ligga
kvar mellan kärf varna, att Rut måtte få
upp-plocka dem. När Boas sedan kastade korn
på logen, rådde svärmodern Rut att i
hemlighet gifva akt på, hvar Boas lade sig,
samt att, då han hade insomnat, gå och
lyfta upp täcket vid hans fötter och lägga
sig där. Därigenom skulle hon påminna
Boas om sin släktskap med honom och om
hans plikt att taga henne till hustru. När
Boas vaknade och fann Rut liggande vid
sina fötter, prisade ban henne för det, att
hon icke hade lupit efter de unge männen
i Juda. Därefter gaf han henne litet korn
och lät henne gå hem till sin svärmoder
och vänta, ty det var en annan man, som
var närmare släkt med hennes förra man
än han. Då det hade blifvit dager, gick
Boas till honom och framlade saken för
honom. Men då han icke ville taga Rut, köpte
Boas de aflidne männens efterlämnade
egendom och tog den moabitiska kvinnan, Rut,
sig till hustru. Och folket i Betlehem
önskade Boas lycka och sade: Herren göre
den kvinnan, som ingår i ditt hus, såsom
Rakel och Lea, hvilka båda hafva byggt
Israels hus! Och växe du i makt i Efrata,
och göre du dig ett namn i Betlehem! Och
blifve ditt hus såsom Perez’ hus, hvilken
Tamar födde åt Juda, af den säd, som
Herren skall gifva dig af denna kvinna! Och
Rut födde en son åt Boas, hvilken de
kallade Obed. Och kvinnorna lyckönskade Ruts
svärmor, emedan hennes sonhustru, som höll
henne kär, hade födt honom. Och Obed
blef farfar åt konung David. Emedan
Kristus härstammade af Davids säd, så vardt
äfven Rut en stammoder till Kristus,
världens frälsare. Hon upptages också i Jesu
släktled af Matteus. Se hela Ruts bok; Matt.
1: 5. Namnet betyder: Uppfyldt till
förnöjelse. Andre: fruktan, vän (Stora
kyrkobibeln).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
