- Project Runeberg -  Bibelns män och kvinnor : biblisk konkordans /
347

(1894) Author: Kristian Roslund With: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Salma ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han upptages i Jesu släktled af både Matt.
och Lukas och är den tjugunionde mannen
från och med Adam, Rut 4: 20; 1 Krön. 2:
11; Matt. 1: 4, 5; Luk. 3: 32. Namnet
betyder: Fridstiftare, fullbordare, beklädd (Stora
kyrkobibeln).

Salma 2. Äfven han en man af Judas
stam, Betlehems fader, 1 Krön. 2: 51.

Salmai, hade barn, som drogo med
Serubbabel upp ur fångenskapen i Babel, Esra
2: 46; Neh. 7: 48. På förstnämnda ställe
heter han Samtai. Namnet betyder: Min
klädnad, fridälskande (Stora kyrkobibeln).

Salman, han hade krigat emot Bet-Arbeel
och ödelagt det och krossat både moder
och barn. Detta anför profeten Osea,
sägande, att på samma sätt skulle det gå
Israel och deras konung för deras
ogudaktig-hets skull, Os. 10: 14, 15. Namnet
betyder: Fridsam, vedergällande (Stora
kyrkobibeln).

Salmaneser, konung i Assyrien i den
tid, då Hosea, Elas son, var konung i
Israel. Salmaneser drog upp emot Hosea.
Och Hosea vardt honom underdånig och
erlade skatt till honom. Men efter en tid
beträdde Salmaneser Hosea med en
sammansvärjning. Han hade nämligen sändt bud
till konungen i Egypten om hjälp emot
Salmaneser. Dessutom upphörde han att
erlägga den årliga skatten till Assyrien. Då
tog Salmaneser Hosea till fånga och kastade
honom bunden i fängelse och drog in öfver
allt i Israels land. Han drog ock till
Samaria och belägrade staden i tre år. Då
tre år voro tillända, tog han in staden i
Hoseas nionde regeringsår och förde bort
hela Israel och förlade dem ut i sina
landskap, och Israels land besatte han med andra
folkslag. Israel har aldrig mer höjt sig till
ett rike igen allt intill denna dag. Men
emedan de folkslag, som kommo att bo i
Samarias städer, icke fruktade Herren,
skickade Herren lejon ibland dem, som refvo
ihjäl många af dem. Och då detta vardt
berättadt för konungen, lät denne sända dit
en af Israels präster igen, att denne måtte
undervisa folket, hum de skulle dyrka det
landets Gud. Men hvart och ett folk hade
äfven sin egen Gud, hvadan de dyrkade
både Herren och tjänade därjämte sina
af-gudar, 2 Kon. 17: 1—18: 12. Namnet
betyder: Fredsupphäfvare, förstörare (Stora
kyrkobibeln).

Salmon, se Salma 1.

Salmunna eller Zalmunna, en
midjanitisk konung. Se Sebah. Namnet betyder:

Skugga (Stora kyrkobibeln): Zalmunna d. ä.
Skuggan är afhållen. D. s.

Salome, en kvinna från Galileen, som
jämte flera andra kvinnor hade följt och
tjänat Jesus, medan han var i Galileen. De
hade äfven följt med honom upp till
Jerusalem, då han där blef korsfäst. Vid detta
tillfälle stodo dessa kvinnor på afstånd och
sågo på. Då sabbaten var förliden, köpte
de välluktande kryddor och gingo för att
smörja Jesu kropp. De kommo till grafven
mycket bittida på första dagen i veckan.
Då de kommo dit, funno de stenen, som
var ganska stor, våra bortvältrad från
grafven. Men när de kommo in i grafven,
funno de icke Jesus där. Däremot sågo de
en ung man, klädd i en hvit, fotsid klädnad,
sitta på högra sidan, hvaröfver de voro
förfärade. Men mannen sade till dem, att de
icke skulle rädas, ty Jesus, hvilken de sökte,
var icke där, utan han var uppstånden från
de döda. Nu skulle de gå till lärjungarne
och berätta för dem, hvad som hade händt,
på det att desse skulle gå till Galileen, dit
Jesus gått före dèm. Där skulle de få se
honom. De gingo därför ut och flydde från
grafven med bäfvan och häpenhet och sade
icke något för någon, Mark. 15: 40, 41; 16:
1—8. Namnet betyder: Med Gud försonad
(Stora kyrkobibeln).

Salomo, den tionde af konung Davids
nitton söner, den oberäknad som strax dog,
hvilken han födde med Batseba. Han är
den fjärde med Batseba, Urias hustru, 1
Krön. 3: 1—9; 14: 4—9; 2 Sam. 3: 2—5; 5:
14—16. Af 2 Sam. 12: 24 synes det dock,
som om Salomo varit Batsebas förste son
efter honom, som genast dog. Herren
älskade honom, hvarför profeten Natan
kallade honomQ Jedid-Ja, kap. 12: 24, 25; Neh.
13: 26. Åtskilliga af Davids söner ville
svinga sig upp på tronen, medan fadern
ännu lefde. Så t. ex. samlade Absalom
mycket folk omkring sig och fördref sin
fader ifrån Jerusalem. Men då han satte
efter honom och hans folk, blef Absalom
dödad i striden, och upproret upphörde.
Då David hade blifvit gammal, upphäfde
sig Adonia för att blifva konung. Han
anordnade ett gästabud och inbjöd många
personer, ibland dessa sina bröder, konungens
söner. Men det anmärkes därvid, att han
icke bjudit Salomo, sin broder. När de
redan hade börjat att utropa Adonia till
konung, sade Natan, som icke heller varit
inbjuden, till Batseba, Salomos moder, att hon
för att rädda sitt och sin sons lif, skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:04:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bmok/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free