Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Salomo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gå in till David och påminna honom, att
han hade sagt, att Salomo skulle varda
konung efter honom, samt upplysa honom om,
att Adonia hade gjort sig till konung.
Sedan ville äfven Natan själf komma in till
konungen. Batseba gick in till konungen.
Medan hon var inne hos honom, kom äfven
Natan. De omtalade nu för konungen, hvad
som var å färde och bådo honom, att han
måtte själf förordna, hvem som skulle vara
konung efter honom. David svarade dem
då, att så sannt Herren lefde, som hade
frälst honom, skulle han genast göra, som
han sagt hade, dä han hade svurit, att
Salomo skulle varda konung i hans ställe.
David lät nu kalla in sina förnämste
tjänare, dem nämligen, som icke varit bjudne
till Adonia, och han sade till dem, att de
skulle genast taga Salomo och sätta honom
på konungens mulåsna och föra honom ned
till Gihon och där göra honom till konung.
Sedan skulle de draga upp efter honom
med sång och musik, att han måtte gå och
sätta sig på konungens tron och varda
konung öfver Israel och Juda i sin fader
Davids ställe. De gjorde ock som konucgen
hade Sagt och smorde Salomo med olja och
stötte i trumpet, och allt folket ropade:
Lefve konung Salomo! Salomo satte sig nu
som konung på sin fader Davids tron, och
David utropade: Lofvad vare Herren,
Israels Gud, som i dag har satt en
efterträdare på min tron, hvilken jag med egna
ögon har fått se! Sålunda blef Salomo
konung öfver hela Israels rike, medan David
ännu lefde.
Han var mycket ung, då han blef
konung. På åtskilliga ställen i skriften
framställes det som en särskild ynnest af Gud
mot Israel, att han gaf dem Salomo till
konung. Men larmet af folket och
trumpetskallet hördes till Adonia och hans
sällskap. Då desse fingo veta, att Salomo hade
blifvit konung, blefvo de alle förskräckte
och skildes åt. Adonia fruktade ock
verkligen för Salomo och gick bort och fattade
hornen på altaret. Då Salomo fick veta,
att Adonia hade fattat altarets horn, sade
han, att om han ville vara en rättskaffens
man, skulle icke ett hår af hans hufvud
falla på jorden. Blefve han däremot
befunnen med något ondt, skulle han dö.
Salomo lät nu hämta honom till sig. Och han
kom och bugade sig för Salomo. Salomo
sade då till honom: Gack till ditt hus! 1
Kon. 1: 5—53; 2: 12; 4: 1; 5: 7; 10: 9; 1
Krön. 23: 1; 28: 5; 29: 20—24, 28; Ps. 1: 1.
Innan David afsomnade, påminte han sin
son Salomo, huru Joab i fredstid hade dräpt
två redlige män i Israel. Nu borde Salomo
i sin vishet tänka efter, huru han skulle
hämnas desses död. Vidare påminte han
honom om, huru Simei, en benjaminit, hade
farit ut i skymford mot honom den dag,
då han flydde för sin son Absalom. På
honom borde han också taga hämd.
Sedan David blifvit död, gick Adonia till
Batseba, Salomos moder, och bad, att denna
måtte gå in till Salomo och bedja honom,
att han ville gifva honom till hustru Abisag
ifrån Sunem, den jungfru, hvilken man hade
uppsökt åt David, att hon skulle värma
honom i hans ålderdom. Men Salomo, som
förstod, att därunder låg en stämpling efter
riket, svor vid Herren, att Adonia skulle
med sitt Uf få umgälla denna sin begäran.
Salomo sände därför till Adonia Benaja,
Jojadas son, och han stötte ned honom, så
att han dog. Till prästen Ebjatar, som höll
med Adonia (1 Kon. 1: 7), sade Salomo:
Gack bort till dina jordagods, ty du har
förtjänat döden, men jag vill icke döda dig
i denna dag, emedan du har burit Herrens
ark framför min fader, och emedan du har
tagit del i alla min faders lidanden.
Salomo afsatte Ebjatar från prästämbetet, och
så uppfylldes Herrens ord öfver Elis hus
(1 Sam. 2: 31—36). När ryktet härom kom
till Joab, som äfven hade hållit med Adonia,
ehuru ban icke hade hållit med Absalom,
flydde han in uti Herrens tabernakel och
fattade hornen på altaret. Då detta vardt
berättadt för Salomo, sände han Benaja att
döda äfven denne. Och Benaja stötte ned
honom och dräpte honom; och han vardt
begrafven i sitt hus i öknen. Konungen
satte därefter Benaja i Joabs ställe öfver
hären. Och till Simei sade konungen, att
denne skulle bygga sig ett hus i Jerusalem
och bo där. Därifrån finge han icke utgå;
ty på den dag han ginge ut därifrån och
droge öfver bäcken Kidron, skulle han dö.
Men det begaf sig tre år därefter, att två
tjänare rymde från Simei till konungen i
Gat. Och då Simei fick veta, hvart desse
tagit vägen, stod han upp och for efter dem
och förde dem åter till Jerusalem. Då detta
vardt berättadt för Salomo, sände han efter
Simei; och då han hade talat med honom
om hans onda gärningar, befallde han
Benaja att döda äfven honom. Denne stötte
och ned honom, så att han dog. Och
konungadömet vardt befästadt i Salomos hand,
1 Kon. 2: 5-9, 13—46.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
