- Project Runeberg -  Bibelns män och kvinnor : biblisk konkordans /
349

(1894) Author: Kristian Roslund With: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Salomo ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

David gaf också åt sin son Salomo
allvarliga förmaningar, att han måtte med
uppriktigt hjärta frukta Herren och iakttaga
hans bud och rätter, så skulle ock Herren
vara med honom och gifva honom lycka, 1
Kon. 2: 1—4; 1 Krön. 22: 11—13; 28: 9.

David hade haft i sinnet att bygga ett
tempel för Israels gudstjänst, hvari Guds
ark m. m. skulle inflyttas. Men Herren
sade till David, att, emedan han hade
utgjutit mycket blod, han icke fick bygga
något hus åt honom, men hans son däremot
skulle blifva en fridens man och han skulle
bygga Herrens tempel. David förberedde
dock templets byggande betydligt och
skaffade till detsamma både sten och trä, guld,
silfver, koppar och järn i stor myckenhet.
Som dock intet hus var byggdt åt Herrens
namn, då Salomo blef konung, offrade folket
på höjderna, ehuru det visste, att detta icke
var rätt gjordt, ty det skulle endast offrat
på altaret i Herrens tabernakel. Salomo
och alla höfdingarna och hela menigheten
gingo nu till Gibeon, den förnämsta höjden
i Israel, för att offra där; ty där var Guds
församlingshydda, som Mose hade gjort i
öknen. Visserligen hade David fört Guds
ark upp till Jerusalem i ett tält, som han
där hade uppslagit för densamma. Men det
kopparaltare, som tillhörde
församlingshyddan, var uppställdt framför Herrens
tabernakel i Gibeon. På detta offrade nu
Salomo ett tusen brännoffer. Samma natt
syntes Herren för Salomo och sade till
honom, att han skulle begära, hvad Gud skulle
gifva honom. Salomo bad då Herren, att
han måtte gifva honom ett vist och
förståndigt hjärta till att styra och döma detta
talrika folk rätt. Herren fann ett sådant
behag i denna bön, att han sade till Salomo,
att, emedan ban hade bedit om visdom och
icke begärt rikedom, ära, långt lif eller sina
fienders lif, bönen skulle blifva uppfylld.
Därtill skulle han gifva honom rikedom,
skatter och ära, så att hans like bland
konungar icke varit före honom, ej heller
skulle varda efter honom. Salomo vände
åter till Jerusalem ifrån Gibeon och
regerade öfver Israel. Men innan David
öfverlämnade konungadömet åt Salomo, voro alla
Israels fiender besegrade och Israel hade
lugn på alla sidor.

Då Salomo nu icke var störd af några
fiender och hans tid icke var upptagen med
att föra krig, såsom förhållandet hade varit I
med David, tog han sig före att bygga det
af David påtänkta och förberedda templet. I

Salomo sände därför bud till Hiram,
konungen i Tyrus, hvilken alltid hade varit
Davids vän, att denne måtte låta sina
tjänare hugga träd på Libanon tillsammans
med Salomos tjänare, emedan Hirams
tjänare voro skicklige därtill. Därjämte bad
han honom sända en vis man, som vore
skicklig att arbeta i guld, silfver och i allt,
som behöfdes för templet och för Israels
gudstjänst, hvilken ock kunde arbeta
tillsamman med de vise, som vore att tillgå i
Jerusalem. Hiram villfor ock denna Salomos
begäran. I Israels land funnos
etthundra-femtiotretusen sexhundra »främlingar». Alla
desse skickades af Salomo till bergstrakten
att hugga och bära sten. Af Israels folk
sände han tiotusen till Libanon att
tillsammans med Hirams tjänare hugga träd.

I den andra månaden i fjärde året af sin
regering begynte han bygga templet, och i
åttonde månaden af hans elfte regeringsår
vardt huset färdigt till alla delar, såsom det
skulle vara. Han byggde således däruppå

1 7 Ys år. När templet var färdigt och
Herrens ark var flyttad dit och allt annat
var iordningsställdt, såsom det skulle vara
för deras gudstjänst, samlades folket för att
inviga det åt Herren. Denna
invigningsfäst varade i fjorton dagar. Salomo
tackade därvid Gud och bad honom, att han
alltid måtte vaka öfver detta hus och äfven
höra alla de böner, som skulle sändas upp
till honom från detsamma eller från någon
annan ort, då den bedjande vore vänd mot
detta tempel. Och Salomo offrade åt Herren
tjugutvåtusen oxar och etthundratjugutusen
får. Då Salomo hade slutat att bedja, föll
eld ned från himmelen och förtärde
brännoffret och slaktoffret, och Herrens härlighet
uppfyllde huset, så att prästerna icke kunde
gå in i huset och sköta gudstjänsten, så
länge Herrens härlighet uppfyllde det.

Herren uppenbarade sig därefter åter för
Salomo och sade, att hans bön var hörd och
att han skulle göra, såsom han hade bedit.
Så hade nu Israel fått ett ståtligt hus för
sin gudstjänst, öfver hvilket stora löften af
Herren hvilade och hvilket alltid har haft
ett högt värde för den fromme israeliten, 1
Kon. 3: 4—15; 5: 1—6: 21; 7: 13—9:10,25;

2 Kon. 21: 7; 24: 13; 25: 13—17; 1 Krön. 6:
10, 32; 22: 1—19; 28:1—19; 2 Krön. 1: 2—13;
2: 1—8: 1, 12—16; 2 Krön. 30: 26; 35: 3, 4.

Ofvannämnda tempel blef förstördt af
Nebukadnezar, då denne bortförde judarne till
Babel. Men det blef åter uppbyggdt, då den
medisk-persiske konungen Kores gaf dem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:04:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bmok/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free