Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Salomo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin frihet igen, och det blef betydligt
för-skönadt, särskildt i Herodes den stores tid.
I det herodianska templet fanns en
pelargång, som kallades Salomos pelargång
(kanske det förhus, som omtalas i 1 Kon. 6: 3),
i hvilken judarne en gång omringade Jesus
och togo Upp stenar för att stena honom;
men han gick undan dem. I denna
pelargång synas de förste kristne haft tillträde
till sammankomst, 2 Kon. 4: 12, 13; 25: 8,
9; 2 Krön. 36: 10, 18, 19, 22, 23; Esra 1:
1—4; 2: 68; 5: 1—6: 22; Mark. 13: 1; Joh.
2: 20; 10: 22 —39; Apg. 3: 1—11; 5: 12, 13.
Utom Herrens hus byggde Salomo äfven
ett utomordentligt hus åt sig själf och en
ståtlig stol till sin konungatron, 6amt ett
präktigt hus för sin förnämsta drottning, Faraos
dotter, och ett stort hus i Libanons skog
och städer och upplagshus mångenstädes i
Israels rike. Och han tillsatte fogdar och
ämbetsmän för alla nyttiga förrättningar i riket.
Äfven ordnade han krigshären och rustade
densamma för möjligt påkommande krig. Och
han lät göra sköldar, tvåhundra stora sköldar,
af bara guld; och det mesta som gjordes af
metall, lät han göra af guld ty silfver aktades
icke i Salomos tid, 1 Kon. 3: 1; 4: 1—19,
27, 28; 7: 1—14; 9: 1, 10—24, 26; 10: 4,
12, 16—21, 26—29; 14: 26; 2 Krön. 1: 14
—17; 7: 11; 8: 1—11; 9: 3, 15—20, 25; 12:
9; Hes. 3: 7—10; 8: 11, 12. Såsom Herren
hade lofvat, nämligen att gifva honom
visdom, rikedom och skatter, ära och anseende,
så att hans like icke skulle finnas bland
konungarne på jorden, så gjorde han ock.
Han var så vis och klok, att hans like icke
fanns bland människobarn. Han blef äfven
satt i tillfälle att öfva sin vishet, i det att
ban kom att döma mellan två skökor,
hvilkendera var moder åt det döda eller åt det
lefvande barnet. Denna sak utrönte han på
ett mästerligt sätt. I världsvishet var han
så kunnig, att han kände till växterna från
cedern på Libanon och ända till isopen, som
växer fram utur muren. Han kände ock
till djuren och fåglarne och maskarne och
fiskarne. Från alla folk kom man för att
höra Salomos vishet, och från alla
konungar, sora hade hört talas om hans vishet.
Alla lyckönskade Israel och sade, att det
var uppenbart, att Gud älskade Israel, då
han hade gifvit det en så vis konung.
En drottning i Saba i Söderlandet hade
äfven hört ryktet om Salomos vishet, men
trodde det vara öfverdrifven Men hon tog
sig före att resa den långa vägen, »från
jordens ändar» för att försöka honom med gåtor.
Då hon fick se Salomos härlighet och den
ordning, som var rådande omkring honom,
och då Salomo vidare kunde tillfredsställande
svara henne på alla hennes gåtor,
förklarade hon, att, ehuru hon icke velat tro det
bon hade hört, hon nu fann att
verkligheten vida öfverskred ryktet. Ja icke ens
hälften af hvad hon nu hörde och såg, hade
blifvit henne sagdt.
Jesus sade till de otrogne judarne på sin
tid, att denna drottning skall uppstå i
domen med detta släktet och fördöma det,
emedan hon hade rest en sådan väg för att
höra Salomos vishet, men de ville icke tro
honom, fastän han var större än Salomo.
Rikedomar hopade sig på honom i oerhörd
mängd från alla håll. Ofvannämnda
drottning skänkte honom stora Dskatter i guld,
specerier och ädla stenar. Är efter år kom
man från alla länder till honom för att höra
hans visdom, och hvar och en förde med sig
någon skänk, silver eller guld, eller kläder,
vapen, specerier, hästar eller åisnor, förutom
all den skatt, som alle af Israel underkufvade
konungar årligen måste erlägga till honom.
Dessutom lät han göra sig en flotta,
hvilken tillsammans med konung Hirams
sjöfolk gick till Ofir och hämtade guld. Denna
flotta kom hvart tredje år, lastad med guld,
silfver, elfenben, apor och påfåglar.
När Herren uppmanar sina lärjungar att
vara fria från bekymmer, säger han, att
Salomo i all sin härlighet icke var så klädd
som en af liljorna på marken. Då Gud så
kläder dessa, hvilka dock hafva så kort
varaktighet, skulle han icke mycket mer draga
försorg om de sina? 1 Kon. 3: 16—28; 4: 20
—34; 5: 1, 7, 12; 9: 14, 25—28; 10: 1—29;
1 Krön. 29: 25; 2 Krön.* 1: 1, 14—17; 2:
11, 12; 8: 16—18; 9: 1—28; Matt. 6: 25—
30; 12: 42; Luk. 11: 31.
I början af sin regering hade Salomo
Herren kär och vandrade i sin fader Davids
stadgar, undantagandes att han offrade och
brände rökverk på höjderna. Men utom
Faraos dotter tog Salomo många utländska
kvinnor till hustrur af de folk, om hvilka
Herren hade sagt, att Israel icke fick
sammanblanda sig med genom äktenskap; ty
därigenom skulle Israels folk förledas att
affalla till deras gudar. Han hade sjuhundra
furstliga gemåler och trehundra frillor af
moabitiskor, ammonitiskor, edomeerskor,
zi-doniskor, och heteerskor. Och när Salomo
vardt gammal, förledde dessa kvinnor hans
hjärta, så att han gjorde hvad ondt var i
Hei-rens ögon och afföll till de folks gudar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
