Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Salu ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarifrån hans hustrur voro. Han byggde
offerhöjder och inrättade gudstjänst åt dessa
gudar utanför Jerusalems stad.. Och
Herren vardt vred på honom därför, att han
hade vändt sitt hjärta ifrån honom. Och
Herren sade till honom, att emedan han
detta hade gjort, han skulle rycka riket
ifrån honom och gifva det åt hans tjänare.
Dock ville han icke göra det i hans tid, för
hans fader Davids skull, men ur hans sons
hand skulle han rycka det. Men ändock
skulle han icke lycka hela riket från honom.
En stam skulle han gifva åt hans son för
Davids och för Jerusalems skull. Och det skedde
som Herren hade sagt honom.
Herren uppväckte en motståndare mot
honom i Hadad, en edomeer af Edoms
konungasläkt. Äfven uppväckte Gud en motståndare
mot honom i en man, som hette Reson,
hvilken hade flytt ifrån konungen i Zoba och
samlat folk till sig och blifvit anförare
fölen ströftrupp. Denne vardt sedan konung i
Damaskus i Syrien. Båda dessa gjorde Israel
mycket ondt. Men ingen af dessa blef
konung i Israel. Men Salomo hade en tjänare,
som hette Jerobeam, en rask man, en
uppsyningsman öfver hela arbetsstyrkan af Josefs
hus. Till denne talade profeten Ahia och
sade, att ban skulle blifva konung öfver de
tio stammarna i Israel, och Herren skulle
insätta honom i det välde, »hvarefter hans
lystnad hade stått.» Sannolikt hade Salomo
kommit att märka dennes »lystnad» efter
konungadömet, ty Salomo for efter att döda
Jerobeam. Men Jerobeam flydde till
Egypten och blef där till Salomos död. Men då
Salomo hade blifvit död, afföllo de tio
stammarna och sände efter Jerobeam och gjorde
honom till konung öfver sig, och endast
Benjamins stam och Judas stam gjorde
Rehabeam, Salomos son, till konung öfver sig’.
Sålunda vardt Israel deladt i två riken för
Salomos synds skull. Det tycks ändå vid
läsandet af predikareboken, som Salomo
slutligen hade kommit till Herren igen, ehuru
det alls icke är säkert, 1 Kon. 3: 1, 3; 7:
8; 9: 16, 24; 11: 1—40; 12: 1—24; 2 Kon.
23: 13; 2 Krön. 8: 11; 10: 1—11: 4; 13: 6,
7; Neh, 13: 26; Hög. V. 3: 11.
Salomo var konung i Jerusalem öfver
hela Israel i fyratio år. Han dog och vardt
begrafven i sin faders stad. Han var
mycket ung, då han vardt konung. Men då
han dog efter fyratioårs regering, kan man
svårligen säga, att han fått långt lif, såsom
Herren lofvat. Utan tvifvel hade han
förverkat detta genom sitt affall ifrån Gud.
Salomos son Rehabeam blef, såsom nämndt
är, konung i sin faders ställe. Rehabeam
var fyratioett år gammal, då han vardt
konung, och var således ett år gammal, då
Salomo blef konung. Rehabeams moder var
en ammonitiska. Salomo hade således tagit
denna till hustru, då han själf icke var stort
mer än en gosse. Utom Rehabeam nämnas
äfven två döttrar till Salomo, hvilka båda
blefvo gifta med tvänne af Salomos fogdar,
som hette Tafat och Basmat, 1 Kon. 4: 11,
15; 11: 41—43; 14: 21; 1 Krön. 3: 10; 2
Krön. 9: 29—31, 11: 17.
Salomo har författat psalmen 72 i
Psaltaren. Dessutom har han författat
Predikareboken, den tjuguförsta,, boken i bibeln,
innehållande tolf kapitel. Äfven
Ordspråksboken och Höga Visan bära Salomos namn.
Men Ordspråksboken är icke utgifven
förlän i eller kanske efter konung Hiskias tid.
(Ordspr. 25: 1). Kap. 10: 1—22: 16; 25: 1
—29: 27 äro dock ordspråk af Salomo,
hvilka någon annan har utgifvit. Det
öfriga är icke af Salomo. Höga Visan tros
också vara författad af någon annan.
Somliga antaga, att det är en kärleksdikt om en
herdeflicka, och att »vännen», som omtalas,
var en herde, hvilken var samma flickas
älskare, men att Salomo hade förfört nämnda
flicka, hvilken sedan slets mellan konungen
och sin älskade (Se Erik Nyströms ordbok).
Hög. V. 1: 1.
Salomo upptages i Jesu släktled, Matt.
1: 6, 7.
I Esras och Nehemias tid kallades många
af dem, hvilka drogo med upp ur
fångenskapen i Babel, Salomos tjänares barn, Esra
2: 55, 58; Neh. 7: 57, 60; 11: 3. Namnet
betyder: Fridsam (Kongl.
Bibelkommissionen, Stora kyrkobibeln, Fjellstedt). Den
senare har äfven betydelsen Fridsfurste.
Salu, en simeonit, fader till Simri, en
simeonitisk släkthöfding, hvilken förde in i
sitt tält en midjanitisk höfdingadotter för
att bedrifva slemhet med henne. Men
prästen Pinehas, Arons sonson, gick in i tältet
och stack ihjäl dem båda med sitt spjut, 4
Mos. 25: 14. Namnet betyder: Den som
upphöjer, aktad och värderad (Stora
kyko-bibeln).
Sama, en af Davids hjältar, broder till
Jeguel. Deras fader hette Hotam, 1 Krön.
11: 44. Namnet betyder: Rykte, tillhöra
(Stora kyrkobibeln).
Samgap, en »räddare» för Israels barn ef-,
ter Ehu, slog sexhundra felisteer med en
oxpik. I hans dagar stod det rätt illa till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
