Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Samuel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bad Hanna till Herren, att ban måtte gifva
henne en son, så ville hon gifva honom åt
Herren för alla hans lifsdagar, och ingen
rak-knif skulle komma på hans hufvud.
Herren hörde Hanna, och hon vardt hafvande
och födde en son och kallade hans namn
Samuel; emedan hon hade begärt honom af
Herren. När hon hade afvant pilten, tog
hon honom med sig till Silo och förde
honom in i Herrens hus och öfverlämnade
honom åt prästen Eli, att ban skulle stanna
kvar hos honom för att tjäna i Herrens
hus, 1 Sam. 1. Och Samuel tjänade inför
Herrens ansikte och bar linnekåpan redan
i späda år. Han växte upp i Herrens tjänst
och växte till i ålder och välbehag både
inför Gud och människor, kap. 2: 18, 21, 26.
Och ban förrättade Herrens tjänst under
Elis tillsyn, kap. 3: 1. På den tiden var
icke någon uppenbarelse vanlig i Israel.
Men en afton, då Samuel hade lagt sig i
Herrens hus och Guds lampa ännu icke
hade slocknat, ropade Herren på Samuel.
Som han då icke var van att höra Herrens
röst så tala till sig, tänkte han, att det var
Eli, som ropade på honom och gick in till
honom och frågade, hvad han ville. Men
då detta upprepades både andra och tredje
gången, så förstod EU, att det var Herren,
som kallat Samuel, hvarför Eli sade till
honom, att om någon mera ropade på honom,
skulle han svara: tala, Herre, ty din
tjänare hörer! Och Herran kom och ställde
sig framför Samuel och ropade såsom de
förra gångerna och sade, att han skulle göra
sådant i Israel, att den som finge höra det,
honom skulle det gälla i båda hans öron.
Elis hus skulle han hemsöka och taga från
dem prästadömet för Elis söners ogudaktiga
väsendes skull. Samuel fruktade att omtala
synen för Eli. Men då Eli uppmanade
honom att säga allt och icke dölja något, så
berättade han honom allt, hvad Herren hade
sagt honom. Och Eli svarade: Han är
Herren. Han göre, hvad honom godt synes!
Och Herren verkställde på Elis hus allt
hvad han genom Samuel sagt hade, kap. 3:
1—19; 4: 1—22.
Samuel talade nu till hela Israel och bad
dem skaffa bort ifrån sig alla afgudar och
allt afguderi; och folket hörsammade honom.
Och han var domare i Israel, så länge han
lefde. Israels barn sågo ock med vördnad
upp till honom, och de bådo honom, att
han icke måtte vända igen att ropa för dem
till Herren. De erkände ock i hans
ålderdom, att han hade regerat öfver dem oklan-
Eoslund, Bibelns Män och Kvinnor.
derligt och utan egennytta. Han tycks också
hafva med nit och omsorg burit folkets ve
och väl på sitt hjärta liksom en Mose,
hvarför psalmisten också säger, att han var bland
dem, som åkallade Herrens namn. I
Jeremias tid säger Herren om Juda, att om än
Mose och Samuel trädde inför honom, så
skulle han ändock icke vara det folket
benägen, kap. 4: 1; 7: 3—17; 12: 3—5; 15:11,
31; Ps. 99: 6; Jer. 15. 1. Samuel ordnade
gudstjänsten i Israel efter Herrens lag och
satte in leviterna i deras ämbete såsom
före-skrifvet var. I Israel blef icke någon
påskhögtid hållen, sådan som Samuel höll den,
förrän i konung Josias tid, 1 Krön. 9: 22;
2 Krön. 35: 18.
När Samuel vardt gammal, satte han sina
söner, Joel och Abia till domare öfver
Israel. Men desse vandrade icke på sin
faders vägar, utan de togo mutor och
förvrängde rätten. Israels äldste gingo då till
Samuel och sade till honom, att som han
var gammal, och hans söner icke vandrade
på hans vägar, de ville, att han skulle sätta
öfver dem en konung. Detta behagade
Samuel illa. Men då folket påstod, att det
ville hafva en konung såsom andra folk
omkring dem hade, bad Samuel till Herren,
och Herren sade, att han skulle göra dem
efter deras begäran; ty det var- icke honom,
de hade förkastat, utan det var Herren, 1
Sam. 8: 1—22. Och det hände sig, att en
man af Benjamins stam hade förlorat några
af sina åsnor. Denna man hade en son,
som hette Saul, fager, storväxt och ståtlig,
så att ingen i Israel öfverträffade honom.
Till honom sade fadern, att han skulle taga
en af drängarne med sig och söka efter
ås-ninnorna. När de länge hade sökt, men
icke funnit några åsninnor, sade Saul, att
de finge vända hem igen. Men drängen,
som visste, att Samuel bodde på den
platsen och var en aktad man i staden och
tillika en profet, föreslog, att de skulle gå
upp till honom. Måhända kunde han säga
dem, hvar åsninnorna voro. De gingo alltså
till Samuel. Men dagen innan Saul och
drängen kommo, hade Herren uppenbarat
för Samuel, att han skulle sända honom
den man, hvilken han skulle smörja till
konung öfver Israel. Då Samuel fick se Saul,
sade Herren till honom, att denne var det.
Samuel bjöd då Saul och hans dräng med
till en offerfest, som de firade i staden just
vid detta tillfälle. Följande dag lät Samuel
Saul gå mot sitt hem igen, men förrän han
affärdade honom, smorde han honom till
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
