Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sanherib ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
veta deras anslag och vidtogo nödiga mått
och steg. Och Herren gjorde fiendernas
anslag om intet. När nu Sanballat och
hans vänner sågo, att hela muren var
uppbyggd och att ingen remna mer var kvar
samt att de icke med våld kunde hindra
dem, sände de bud till Nehemia, att han
måtte möta dem i byarna i Onos dal; ty
de tänkte där göra honom något illa.
Sanballat sände fem gånger bud till Nehemia
med sin dräng, som hade ett öppet bref i
sin hand, hvari var skrifvet, att det gick
ett rykte om Nehemia, att denne tänkte
låta utropa sig till konung och således göra
uppror mot den dåvarande konungen. Om
han nu ville komma dem till mötes, så
kunde de rådslå tillsammans, hvad som vore
att göra. Men Nehemia svarade endast, att
intet sådant hade skett, utan att Sanballat
af eget hjärta diktat det. Och så kunde
han intet göra för att hindra templets
byggande, Neh. 2: 10, 19, 20; 4: 1—15; 6: 1—
14; 13: 28. Namnet betyder: Hemlig fiende
(Stora kyrkobibeln).
Sanherib, konung i Assyrien i den tid,
då Hiskia var konung i Juda. Han var en
mäktig konung och hade lagt hednafolken
och deras land under sig. När han nu
hade gjort detta, drog han äfven upp mot
alla befästa städer i Juda och intog dem.
Och Hiskia sände bud till honom och bad
honom vända åter; hvad ban pålade honom,
ville han gifva honom. Och han pålade
honom trehundra centner silfver och trettio
centner guld Hiskia gaf honom, hvad han
begärde. Men i stället för att vända åter
sände han sina härhöfvitsmän med en stor
här till Jerusalem och begärde, att både
konung och folk skulle gifva sig under
honom. Dessa utskickade försmädade Israels
Gud och jämförde honom med de folks
gudar, hvilka de ’hade besegrat. Men då
assyriska hären måste draga sig från
Jerusalem, emedan konungen i Etiopien hade
dragit upp för att strida mot konungen i
Assyrien, sände denne senare ett bref till
Hiskia, att han ämnade komma igen och
intaga Jerusalem. I brefvet smädade han
åter Israels Gud. Hiskia gick då upp i
Herrens hus, ropade och bad till Herren
och hade brefvet med sig, hvilket ban höll
upp inför Herrens ansikte och lät honom
se, hvad däri skrifvet var. Och Herren
svarade Hiskia genom profeten Esaia, att hans
bön var hörd. lian hade äfven hört
San-heribs försmädelse, hvarmed han hade
försmädat Herren. Men han skulle aldrig
komma in i Jerusalem eller skjuta en pil
därin; ty Herren skulle frälsa staden för
sin egen skull och för Davids skull. I den
samma natten gick en Herrens ängel ut i
assyriernas läger och slog etthundraåttiofem
tusen män. Och Sanherib bröt upp och
drog tillbaka till Nineve och blef stilla där.
Då han tillbad i sin Guds hus, slog
Adram-melek och Sarezer, hans söner, honom ihjäl
med svärd och flydde till landet Ararat.
Och hans son Asarhaddon vardt konung i
hans ställe, 2 Kon. 18: 13—19: 37; 2 Krön.
32: 1—22; Es. 36: 1—37: 38. Namnet
betyder: Skarpt, skadligt svärd (Stora
kyrkobibeln).
Sanoah, en man af Judas stam. Hans
fader hette Jehutiel, 1 Krön. 4: 18.
Sara 1. Abrahams hustru och därjämte
dennes halfsyster. Tez-ah var nämligen
fader till både Abraham och Sara. De
härstammade från Kaldeen. Men sedan
Abraham och Sara hade blifvit gifta, tog Terah,
deras fader, dem jämte deras brorson Lot
med sig till Kanans land för att bosätta
sig där. Men de stannade i Haran (—
Kar-ran). Medan de voro där, dog deras fader.
Sedan fadern var död, sade Herren till
Abraham, att han skulle fortsätta färden
till det land, som Herren ville visa honom,
och han gaf honom det löftet, att han ville
göra honom till ett stort folk. Abraham,
Sara och Lot bröto upp ifrån Haran, när
Abraham var sjuttiofem och Sara sextiofem
år gammal, och de kommo till Kanans land.
Herren lofvade nu Abraham, att han skulle
gifva detta land åt hans säd. Men om en
tid blef det hungersnöd i Kanans land, och
Abraham drog ned till Egypten för att bo
där en tid, emedan hungern var svår i
landet. Men när han kom nära Egypten,
öf-verenskom han med sin hustru, att hvar
de komme, skulle hon säga, att hon var
hans syster; ty hon var dägelig till
utseendet, och han fruktade, att om de visste,
att hon vore hans hustru, så sloge de
honom ihjäl och toge så henne till sig. När
Faraos höfdingar sågo henne, prisade de
henne för Farao, och hon blef hemtad in
till honom. Och Farao gjorde Abraham
godt för Saras skull och gaf honom både
kreatur, tjänare och tjänarinnor. Men
Her-ren plågade Farao och hans hus med stora
plågor för Saras skull. Därefter fick
Farao på något sätt veta, att Sara var
Abrahams hustru. Då kallade han Abraham till
sig och frågade honom, hvarför han hade
gjort så och icke sagt honom, att hon var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
