Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Sara ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans hustru. Därigenom hade Abraham
varit en orsak till att Farao tagit henne
till hustru. Han gaf nu Abraham tillbaka
sin hustru och sade: Tag henne och gack!
Och han gaf sina män befallning att
ledsaga dem på vägen. Abraham drog sedan
upp med sin hustru igen ifrån Egypten och
for åter in i Kanans land. Sara var lydig
sin man och kallade honom herre; och
hennes barn äro de troende hustrurna i alla
tider, om de göra det goda och icke låta
sig af något förskräckas, 1 Mos. 11: 27—
13: 1; 1 Petr. 3: 6.
Herren talade därefter ofta med Abraham
och lofvade, att han skulle gifva Kanans land
åt hans säd. Men Sara var ofruktsam och
födde icke något barn åt Abraham. Hon
hade dock en tjänstekvinna, som hette Hagar.
Till henne uppmanade Sara Abraham att
ingå, eftersom Gud hade igenlykt hennes kved,
så att hon icke kunde föda. Till äfventyrs
kunde hon blifva fortplantad genom henne.
Abraham gjorde som Sara bad honom. De
hade nu bott tio år i landet Kanan.
Abraham var således åttiofem och Sara sjuttiofem
år gammal, då hon gaf sin tjänstekvinna åt
Abraham. Och Hagar blef hafvande. Och
då hon såg, att hon hade blifvit hafvande,
föraktade hon sin fru. Däröfver beklagade
sig Sara för sin man, men denne svarade,
att tjänstekvinnan var i hennes hand; hon
fick göra med henne hvad hon ville. Sara
förödmjukade nu henne, så att hon flydde
ifrån henne. Men Herrens ängel fann
Hagar vid en vattenbrunn i öknen och sade
till henne, att hon skulle vända om till
Sara och ödmjuka sig för henne. Hagar
vände då om, och hon födde åt Abraham
en son, hvilken hon kallade Ismael.
Abraham var då åttiosex och Sara sjuttiosex år
gammal, 1 Mos. 11: 30; 16; 25: 12.
Men då Abraham var nittionio år gammal
och Sara således åttionio, syntes åter Herren
för Abraham och sade till honom, att han
skulle ändra sin hustrus namn ifrån Saraj
som hon hittills hetat, till Sara; ty Herren
ville välsigna henne, och äfven hon skulle
föda en son, och hon skulle blifva en
moder för hela folkslag. Konungar och folk
skulle komma af henne. Med den son, Sara
skulle föda, ville Gud upprätta sitt förbund
till ett evigt förbund för hans säd efter
honom. Vid samma tid det nästkommande
året skulle hon föda den utlofvade sonen.
Kort därefter uppenbarade sig Herren åter
för Abraham. Han kom då i sällskap med
två änglar, och de kommo i skepnad af tre
män, hvilka Abraham och hans hustru bjödo
på en måltid mat. Herren förnyade då
löftet om sonen och sade, att när han kom
tillbaka vid samma tid nästa år, då skulle
Sara hafva en son i famnen. Men Sara,
som hade kommit till så hög ålder, att hon
nu icke mer hade som kvinnor pläga hafva,
log, när hon hörde detta och menade, att
hon väl icke mer skulle gifva sig till lusta,
då de båda voro så gamla. Men Herren
frågade, hvarför hpn log, och sade, att det
icke var omöjligt för Herren att låta henne
föda, ehuru hon var gammal. Ja, han
försäkrade henne, att hon ett år därefter skulle
hafva en son. Sara blef rädd och nekade
till, att hon log. Men Herren sade: Det
var icke så, ty du log.
Abraham bröt nu upp därifrån och kom
och bosatte sig såsom främling i Gerar. Han
sade äfven där. om sin hustru, att hon var
hans syster. Äfven Abimelek, konungen i
Gerar, lät hämta henne till sig. Men Herren
uppenbarade för Abimelek om natten i en
dröm, att hon var Abrahams hustru och att
ban skulle lämna henne tillbaka till honom
igen, eljest skulle Herren komma att döda
honom. Abimelek hade då ännu icke kommit
vid henne. Abimelek frågade nu Abraham,
hvarför han hade sagt för honom, att hon
var hans syster. Och han tog får och
fäkreatur, tjänare och tjänarinnor och gaf åt
Abraham och gaf honom Sara hans hustru igen
och gaf dem tillåtelse att bosätta sig i hans
land, hvar helst de funno för godt. Till
Sara sade ban, att ban hade gifvit Abraham
ett tusen silfversiklar (=31 skålp. 25 ort
= 13 kg. 1 hg. = 2,000 kr.), hvilket skulle
vara till en godtgörelse för allt det, som
hade vederfarits henne.
Och Herren såg till Sara, och hon blef
hafvande och födde en son, då Abraham var
hundra och Sara nittio år gammal. Sara
sade då: Gud har gjort mig till ett åtlöje;
hvar och en som får höra detta, skall le åt
mig. Så hade nu Sara fått en son. Därom
säger författaren till Ebreerbrefvet, att genom
tron fick själfva Sara kraft till att
grundlägga en afkomma och födde, fastän
öfver-årig, emedan hon höll den för trofast, som
hade gifvit löftet. Därför föddes ock af en,
och det af en halfdöd, så många som
himmelens stjärnor och som sanden, den oräkneliga,
vid hafvets strand. Och Paulus påminner
de troende i Galatien därom, att Abraham
hade en son af tjänstekvinnan och en af
den fria; och att den frias son var född
efter löftet. Vidare framställer han Sara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
