- Project Runeberg -  Bibelns män och kvinnor : biblisk konkordans /
384

(1894) Author: Kristian Roslund With: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Simon ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med oförfalskad och dyrbar smörjelse, Matt.
26: 6; Mark. 14: 3.

Simon 6. En man från Cyrene. Han
kom gående från landet mot Jerusalem, då
de ledde ut Jesus för att korsfästa honom.
Och de lade korset på honom och tvingade
honom att bära det efter Jesus. Han hade
två söner: Alexander (Alexander 1) och
Rufus, Matt. 27: 32; Mark. 15: 21; Luk.
23: 26.

Simon 7. En farisé i Jesu tid, hvilken
bjöd Jesus in att äta hos sig. Medan Jesus
satt till bords i hans hus, kom en kvinna,
som var en synderska där i staden (Nain?),
ställde sig gråtande bakom Jesus, vätte hans
fötter med sina tårar, torkade dem med sitt
hufvudhår, kysste dem ifrigt och smorde
dem med smörjelse. Och emedan Jesus lät
henne handtera sig så, tänkte Simon, att
Jesus icke visste, att hon var en synderska,
och att han således icke var någon profet.

Jesus framställde då för Simon en
liknelse om två gäldenärer med olika stor skuld,
hvilka båda fingo sin skuld efterskänkt, och
frågade så Simon, hvilken af dessa, som
komme att älska sin fordringsägare mest.
Och då Simon svarade, att den komme att
älska mest, hvilken fått mest efterskänkt,
sade Jesus, att han svarade rätt. Men
därefter sade han honom, hvad han hade
uraktlåtit att göra mot Jesus, och hvad kvinnan
hade gjort honom, samt att detta vore ett
bevis på, att kvinnan älskade Jesus mer än
Simon älskade honom. Detta åter vore en
följd af, att hon hade fått många synder
förlåtna, Luk. 7: 36—50.

Simon 8. Fader åt Judas Iskariot, Joh.
6: 71; 12: 4; 13: 2, 26.

Simon 9. En trollkarl i Samarien. Då
Filippus kom dit och predikade Kristus,
trodde äfven Simon och lät döpa sig; men
förut hade han öfvat spådomskonster och
därigenom så förvånat Samariens folk, att
de utropade om honom: Denne är Guds
stora kraft (Messias?). Men då apostlarna i
Jerusalem fingo höra, att samariterna hade
mottagit Guds ord, sände de till dem Petrus
och Johannes, hvilka foro ned och bådo för
dem och lade händer på dem, att de måtte
få den helige ande.

Simon höll sig till Filippus, och
förvånades öfver de krafter, han såg ske genom
hans händer. Och när han då såg, att den
helige ande gafs genom händers påläggning,
bjöd han apostlarna penningar, om de ville
gifva äfven honom den gåfvan, att hvem
helst han lade händer på måtte få den he-

lige ande. Men då tog Petrus till ordet och
bestraffade honom, sägande: Fördömd vare
du och dina penningar, emedan du trodde
att du kunde förvärfva Guds gåfva för
penningar! Du har ingen del eller lott i denna
sak, ty ditt hjärta är icke rätt inför Gud.
Bättra dig därför från denna din ondska
och bed Gud, om möjligen ditt hjärtas tanke
kan varda dig förlåten. Ty jag ser, att du
är stadd i bitterhets galla och
orättfärdighets band. Då svarade Simon: Bedjen I
Herren för mig, att intet må öfvergå mig
af det I hafven sagt, Apg. 8: 9—24.

Tillägg: I martyrhistorien säges, att
Simon sedan blef bitter emot apostlarna, stod
dem emot och fortsatte med sin spådom.
Och att, då han vid ett tillfälle skulle visa
sin konst genom att flyga i luften,
apostlarna bådo Gud, att han måtte låta honom
komma på skam; och då han hade kommit
ett stycke i vädret, föll han ned och bröt
af sina ben.

Simon 10. En garfvare i staden Joppe,
hos hvilken Petrus stannade många dagar,
då han under sina resor kommit till den
staden. Det var dit Kornelius sände bud
för att kalla Petrus till sig, Apg. 9: 43; 10:
6, 17, 32.

Simrai, en hufvudman för fadershus
efter sin härkomst i Benjamins stam. Han
bodde i Jerusalem och var den siste af
Simris (Siiuri 5) nio söner, 1 Krön. 8: 21.

Simran, den tredje af Abrahams åtta
söner och den första af de sex, som han
hade med sin hustru Ketura. Han var
halfbroder till Ismael och Isak, broder till
Midjan, farbror till Esau och Jakob, och
kusin till Lot, 1 Mos. 25: 2; 1 Krön. 1: 32.
Namnet betyder: Psalmist, sång (Stora
kyrkobibeln).

Simri 1. Son åt en simeonitisk
släkt-höfding vid namn Salu. Då Israels barn
under ökenvandringen lågo lägrade i
Sit-tim, förde han med sig in i sitt tällt en
midjanitisk kvinna, i Mose3 och hela Israels
menighets åsyn, under det dessa just stodo
gråtande vid ingången till församlingshyddan,
för det att folket hade bedrifvit hor med
midjaniterna. Men då prästen Pinehas såg
det, stod han upp ifrån menigheten, tog ett
spjut i sin hand och gick efter Simri in i
tältets sofrum och genomstack dem båda,
Simri och den midjanitiska kvinnan, ända
till hennes kved. Kvinnan hette Kosbi och
var en midjanitisk höfdingedotter. Och med
detta upphörde den hemsökelse bland Israel,
som hade kommit öfver dem för deras ho-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:04:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bmok/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free