Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Simson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men Simson gick ned till Timnata och
fick se en kvinna af felisteernas döttrar.
Och han gick till sina föräldrar och begärde,
att de skulle skaffa honom henne till hustru.
Hans föräldrar ville, att han skulle taga sig
hustru af Israels döttrar; men Simson stod
fast vid sin begäran, ty han sökte tillfälle
emot felisteerna. Felisteerna rådde på den
tiden öfver Israel. Fastän föräldrarna icke
förstodo, att det var från Herren, gingo de
dock med Simson till Timnata för att få
kvinnan åt honom. Och när de kommo till
vingårdarna vid Timnata, kom ett ungt
lejon rytande emot honom. Och Herrens ande
föll öfver honom, och han ref det i stycken,
såsom man sönderrifver ett kid, och han
hade dock ingenting i sin hand. Men hans
föräldrar voro icke närvarande, då han
sön-derref lejonet; och han sade dem icke, hvad
han hade gjort. Och Simson talade med
kvinnan, och hon samtyckte till att blifva
hans hustru.
Någon tid därefter kom han tillbaka för
att äkta kvinnan; och då han gick af
vägen för att bese aset efter lejonet, så var
där en bisvärm och honung pä lejonets
kropp. Han tog då af honungen och gaf
äfven däraf åt sina föräldrar, och de åto.
Men han talade icke om för dem, hvarifrån
han hade tagit honungen.
När de kommo ned till Timnata gjorde
Simson ett gästabud, hvilket varade i sju
dagar, såsom vanligt var, då unge män
skulle gifta sig. Och felisteerna utsågo
trettio bröllopssvenner, och desse blefvo när
honom. Simson uttalade en gåta för
bröllops-svennerna, hvilken de hade att gissa innan
bröllopets slut. Och om de kunde gissa
rätt på gåtan, så ville han gifva dem trettio
linneskjortor och trettio hela klädningar;
men kunde de icke uttyda den, skulle de
gifva honom lika mycket. Och
bröllops-svennerna gingo in på vadet. Gåtans
lydelse- var: Ifrån den matlystne utgick mat,
och ifrån den starke utgick det sött var.
Men då de märkte, att de icke kunde hitta
på gåtan, uppmanade de bruden att locka
Simson att säga den för henne samt hotade
att eljes uppbränna både henne och hennes
faders hus i eld. Och kvinnan låg honom
så enträget öfver, att han måtte uttyda
gåtan för henne; eljes, sade hon, vore det
bevis för, att han icke älskade henne.
På sjunde dagen uttydde han alltså
gåtan för sin hustru, och hon uttydde henne
för bröllopssvennerna, så att desse förrän
solen gick ned sade till Simson: Hvad är
sötare än honung och hvad är starkare än
lejon? Men Simson svarade: Om I icke
haden plöjt med min kalf, så haden I icke
hittat på min gåta. Och Herrens ande föll
öfver honom, och han gick ned till Askelon
och slog där trettio män och tog deras
kläder och gaf dem åt dem, som hade uttydt
gåtan. Och han var ganska vred och drog
upp till sin faders hus igen.
Och Simsons hustru vardt gifven åt den,
hvilken han själf hade utsett till
bröllopssven. Men en tid därefter i hveteandstiden,
kom Simson åter dit ned för att besöka sin
hustru, och han hade ett kid med sig. Men
då han ville gå in i kammaren till henne,
tillstadde hennes fader det icke, utan sade,
att han tänkte, det Simson bure hat till
henne, därför hade han gifvit henne åt en
annan. Men han erbjöd honom hennes
yngsta syster i hennes ställe och sade, att hon
vore dägligare än den förra. Men Simson
ville icke hafva henne, utan för att hämnas
förlusten af sin hustru gick han bort och
fångade trehundra räfvar och band dem
tillsammans parvis med svans mot svans och
satte en brinnande fackla mellan hvarje
svanspar och släppte dem ut på felisteernas
sädesfält och brände upp både säd, vin- och
olivgårdar.
Och felisteerna gingo bort och brände upp
både kvinnan och hela hennes faders hus i
eld, emedan de hade förorsakat, att Simson
hade förstört deras bergning. Merf Simson
tog hämd äfven på dessa därför att de så
handlat, och slog dem väldeligen både på
ben och länd, och gick sedan ned och bodde
uti en bergsklyfta vid Etam. Felisteerna
drogo upp i Juda för att söka upp Simson
och binda honom och så hämnas på honom,
för hvad han hade gjort dem.
Och tretusen män af Juda gingo ned till
Etam och sade Simson, att de kommit ned
för att binda honom ochi lämna honom i
felisteernas händer. Och då de hade lofvat
honom, att icke slå honem, utan endast
binda honom och lämna honom i deras
hand, lät han binda sig. De bundo honom
med nva tåg och förde honom till
felisteerna. Och då dessa fingo se honom,
upp-hofvo de ett glädjeskri vid hans ankomst.
Men Herrens ande föll öfver honom, och
tågen blefvo såsom svedda üntrådar, och
bojorna lossnade från hans händer. Och
han hittade en åsnekäke och han tog den
och slog därmed ett tusen män. Därvid
vardt han mycket törstig, så att han
fruktade, att han skulle dö af törst. Men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
