- Project Runeberg -  Bibelns män och kvinnor : biblisk konkordans /
406

(1894) Author: Kristian Roslund With: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Z - Zedekia ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blifva dem för stark, och Zedekia skulle
blifva bortförd till Babel och där skulle han
dö; dock utan att se det landet, 2 Kon. 24:
20; 2 Krön. 36: 12, 13; Jer. 51: 59; 52: 2,
3; Hes. 12: 1—16. I nionde året af hans
regering kom ock Nebukadnezar med hela
sin krigshär och belägrade Jerusalem, och
nöden i Jerusalem blef mycket stor. Och
profeten Jeremia profeterade, att staden, dess
konung och folk, skulle blifva gifna i
konungens af Babel hand. Han rådde dem
därför, att själfva gå ut till denne, så blefve
det mindre svårt för dem. Men de
hörsammade honom icke. Och konungen lät till och
med instänga profeten som fånge i
vaktgår-den, emedan han hade profeterat på nämnda
sätt, 2 Kon. 25: 1—3; 2 Krön. 36: 12; Jer.
24: 8; 27: 12; 32: 1—5; 34: 1—7; 37: 2; 39:
1; 52: 4. Men vid andra tillfällen vardt
konungen mycket mild emot profeten, sände
efter honom och frågade, om han hade
något ord från Herren. Äfven ville han hafva
honom till att fråga Herren och att bedja
Herren för sig. Men konungen var mycket
böjd för människofruktan. Han förbjöd till
och med på det strängaste profeten att låta
furstarna få veta, hvad konungen och han
hade talat. Då profeten rådde konungen
att gå ut till kaldeerna, så tycks han icke
själf haft något däremot, men han
fruktade, att de judar, hvilka förut voro hos
kaldeerna, skulle drifva gäck med honom;
och så rättade ban sig icke efter Herrens
ord genom profeten. Och en gång, då
furstarne begärde att få Jeremia i fångenskap,
tycks icke konungen hafva varit af samma
sinne, men han utlämnade honom ändå, ty
han sade sig icke förmå något emot dem.
Men åtskilliga gånger, då fångenskapen blef
så hård, att det syntes, som Jeremia skulle
dukat under, sände konungen och befriade
honom, Jer. 21: 1—11; 37: 3, 4, 15—21; 38:
1—28. Under belägringen, då nöden var
stor, gjorde konungen ett förbund med
folket och lät utropa ett friår, att hvar och en
skulle frigifva sin träl eller trälinna och icke
den ene juden hafva den andre till träl.
Och den kaldeiske hären drog sig tillbaka
igen ifrån Jerusalem. Men som Zedekia var
svag gentemot herrarne i riket, vände dessa
snart åter, togo igen de frigifna slafvarna I
och tvingade dem ånyo under sig. Då sade j
Herren till Jeremia, att han skulle utropa
ett friår för svärdet, för hungern och för
pesten. Och alla de män, som hade brutit|
förbundet, skulle han gifva i deras fienders
hand. Och kaldeernas här skulle komma

tillbaka, och konungen och furstarna,
höf-dingarna och prästerna, alla skulle de gifvas
i deras hand, som traktade efter deras lif.
Och i elfte året af Zedekias regering,
förmådde Jerusalem icke att längre hålla stånd
för kaldeerna. Zedekia och allt hans
krigsfolk flydde om natten genom en port vid
konungens trädgård. Men kaldeerna satte
efter dem och upphunno dem på Jerikos
hedar. Och allt krigsfolket förskingrades
ifrån konungen. Och konungen togo de till
fånga och förde honom till konungen i
Babel, till Ribla, och anställde förhör med
honom. Och Zedekias barn slaktade de inför
hans ögon, och på Zedekia stungo de ut
ögonen och bundo honom med
kopparfjät-trar, förde honom till Babel och satte
honom i tukthuset ända till hans dödsdag 2
Kon. 25: 2—7; Jer. 1: 3; 34: 8—22; 39: 2
—7; 44: 30; 52: 5—11. Zedekia var
således trettiotvå år gammal, då han blef
bortförd till Babel. Han var den sista konungen
i Judas rike före fångenskapens tid, ty med
honom bortfördes hela Juda, så många som
icke redan voro boro bortförda till Babel (2
Krön. 36: 13—21); och Juda har aldrig
sedan varit ett fullt själfständigt folk.

Zedekia 3. Son åt konung Jekonja (=
Jojakin), 1 Krön. 3: 16.

Zedekia 4. En präst i Israel i
Nehemias tid, en af dem som satte sitt signet
under det skriftliga förbundet, Neh. 10: 1.

Zedekia 5. En falsk profet bland de
judiska fångarna i Babel. Hans fader hette
Maaseja (Maaseja 16). Han bedref hor med
andras hustrur och talade lögn i Herrens
namn, hvarför Herren lämnade honom i
Nebukadnezars hand, att denne skulle slå
honom inför deras ögon, för hvilka ban
hade profeterat lögn. Jämte Ahab, en
annan falsk profet, blef han till ett ordspråk
ibland fångarne, att när desse bannade
någon sade de: Göre Herren med dig såsom
med Zedekia och Ahab, hvilka konungen i
Babel stekte i eld, Jer. 29: 21—23.

Zedekia 6. En af de furstar i
Jerusalem i konung Jojakims tid, för hvilka
boken, som Baruk hade skrifvit, blef uppläst,
och hvilka, då de hörde den, blefvo
förskräckte och läto läsa den för konungen,
Jer. 36: 11—23. Dennes fader hette
Hananja (Hananja 10).

Zefanja 1. En präst »i andra ordningen»
i Jerusalem i konung Zedekias tid, blef säud
af konungen till profeten Jeremia med
begäran, att denne skulle fråga Herren och
bedja för dem, emedan konungen i Babel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:04:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bmok/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free