Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Carlson Bonde † av Fr. Vult von Steijern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 FR. VULT VON STEIJERN
och hvaråt han alltid ur arbetshvirfveln förstod att rädda någon lugn stund.
Lika mycket genom arf som genom läggning och bildningsgång var han en
af våra, utanför den egentliga fackkretsen, kunnigaste bokkännare, en af våra
mest förfinade bokälskare och samlare. Sedan den kände bokmannen C.
Broberg, som under många år skötte Ericsbergs bibliotek, ej längre kunde
fortfara därmed, var friherre Bonde, såsom han själf plägade säga, sin egen
bibliotekarie. Det är nog tänkbart att — så upptagen som han särskildt de
senare åren var — därigenom ett och annat i vården däraf blef försummadt;
men man förvånades, när man såg, huru han i alla fall fann tid att följa
med äfven på detta område, och visst är, att han kände sitt bibliotek och
arkiv på ett sätt, som är ägnadt att inge den största respekt äfven för
bi-bliognosten. Med den generositet, som utgjorde ett af de många sympatiska
dragen hos honom, ställde han frikostigt sina skatter till forskningens
förfogande, och ej ofta hände det, att man i sådana fall frågade efter en sak,
utan att han med osviklig säkerhet genast kunde taga fram den. Men hvad
detta betyder, helst när det gällde att röra sig inom samlingar af detta
omfång, förstår en hvar, som själf är boksamlare i något större omfattning.
Det var, som bekant, hans fader, öfverstekammarherren frih. Carl
Jedvard Bonde — äfven han en lika sakkunnig, intresserad och storstilad
bibliofil och samlare — hvilken, på grundvalen af den 1843 inköpta
d’Albedy hllska boksamlingen, bildade Ericsbergs bibliotek. Allt sedan dess har
det utgjort föremål för både hans och sonens oaflåtliga omsorger; ingen
möda, inga kostnader sparades, när det gällde att rikta det med nya förvärf,
och på detta sätt har det under årens lopp vuxit ut till det kvalitativt och,
möjligen med undantag af småtryck, äfven kvantitativt första privatbibliotek
i landet. Vid baron Carl Jedvards död 1895 skattades volymantalet till
25,000; i närvarande stund torde det ha minst fördubblats. Det är
naturligtvis omöjligt att här ens tillnärmelsevis försöka en orientering inom dessa
oerhördt rika bokskatter, där de historiska disciplinerna i mångsidighet och
fullständighet visserligen torde intaga första rummet, men där äfven en
mångfald af andra fack, såsom teologi, personhistoria, skönlitteratur,
topografi, naturvetenskaper, kulturhistoria och klassisk litteratur (däribland
särskildt de grekiska auktorerna ej till förglömmandes1) äro företrädda på ett
sätt, som ofta omöjliggör alla rangbestämmelser. Om jag icke desto mindre
vedervågar att nämna några af de största sällsyntheterna, så får detta ej
betraktas annat än såsom en ytterst svag antydan, där urvalet skett utan
strängare tids- eller ämnesgruppering och dessutom väl närmast bestämts af
en rent individuell och ingalunda normgifvande samlarsmak.
Såsom unica kunna betraktas det enda kända fullständiga ex. af
Peder Svarts »Danska Krönika» (Stockholm 1558), till hvars sista blad
(tryckt blott recto och på grund af sin skärpa mot danskarna förmodligen
indraget) ej ens Klemming haft tillgång, hvarför det också fattas i den af
1 »Jag har», skrifver baron Carl Jedvard Bonde i ett bref till Carlander, »mirabile
dictu mycket älskat grekiskan».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
