Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter sin återkomst till hemlandet sökte Henrik Rantzau här förverkliga
sina planer och i handling omsätta de tankar, denna förfinade kultur väckt
hos honom. Han inköpte gods och gårdar rundt om i hertigdömena,
bebyggde dem med slott och borgar och nedlade på dessas yttre och inre
utsmyckning oerhörda summor. Han understödde med varm hand lärda och
konstnärer och underhöll en hel stab af skalder, hvilka i alla tonarter sjöngo
hans och hans släkts lof. Äfven var han själf en produktiv författare,
särskildt på det historiskt-genealogiska och topografiska området. I detta
skriftställeri framlyser alltid hans varma kärlek till fosterlandet, Holstein, de gamla
cimbrernas hembygd, och till sin stolta och ärorika släkt.
Som de flesta af sin samtid vidskeplig, var Henrik Rantzau en troende
och hängifven idkare af astrologien, hvars alla hemligheter han trodde sig
känna, och i horoskop afslöjade han sina samtidas öden. Sig själf förespådde
han ett långt lif, en lycklig ålderdom och en hastig död[1], hvilken
förutsägelse emellertid endast delvis slog in. Den lyckliga ålderdomen resulterade
i fullkomlig onåd hos den unge konungen, Kristian IV, och ett, visserligen
till namnet frivilligt, afstående af alla hedersposter.
Tidigare hade Henrik Rantzau varit sin konungs högt betrodde man
och af Fredrik II användts i flera viktiga beskickningar, däribland vid de
misslyckade fredsunderhandlingarna i Rostock och Stralsund mellan Sverige
och Danmark i det då rasande nordiska sjuårskriget. En viktig roll spelade
han äfven vid det slutliga afgörandet i Stettin, då efter långa
underhandlingar freden ändtligen kom till stånd i december 1570[2]. Ett par minnen
från denna tid bevaras i de af mig funna resterna af hans bibliotek, där
inskrifterna i tvenne böcker bära vittne om, att de inköpts på Henrik
Rantzaus hemresa från Stettin 1571[3], sannolikt i Hamburg, som då var en af de
viktigaste bokhandelsorterna i Nordeuropa.
På Breitenburg nära staden Itzehoe i Holstein, hvilket slott af Henrik
Rantzau gjordes till familjens hufvudsäte, och på hvars förskönande och
utvidgande han offrade både tid, krafter och penningar, tillbragte han sin
mesta lediga tid under liflig korrespondens med samtidens lärda rundt om
i världen. Här hade han under årens lopp samlat ett storartadt bibliotek,
för hvilket han lät uppföra en särskild, ännu existerande byggnad, en af de
få bevarade resterna af hans många ståtliga arkitektoniska verk. Invändigt
pryddes bibliotekslokalen med taflor, statyer och kopparstick, men dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
