Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ANTECKNINGAR OM VÅRA DAGARS FOLKLITTERATUR 195
Zschokke, Spiess, Veit Weber och åtskilliga andra, hvilkas namn nu äro
helt och hållet bortglömda, ehuru deras verk länge bibehållit sin popularitet
och ej sällan anonymt utgått i talrika upplagor.1 Denna litteraturgrupp kan i
viss grad kallas den moderna kolportageromanens egentliga och yttersta anherre.
Redan här möter man i ganska renodlad form större delen af de element,
som ännu i våra dagar bilda det väsentliga innehållet i en ordinär
kolportage-roman: de hopade äfventyren, de ständiga oväntade omkastningarna i
händelseutvecklingen, de ända till slutet af skildringen för läsaren obegripliga
mystiska och öfvernaturliga inflytelserna, de öfvermänskligt ädla hjältarna,
de obeskrifligt ondskefulla bof varna och mycket annat. Ett annat motiv,
som ännu i våra dagar ofta går igen, är skildringen af hemliga, af alla utom
af medlemmarna okända men icke desto mindre utomordentligt mäktiga och
inflytelserika samfund, som obevekligt följa den brottslige i spåren, ända tills
han öfverlämnats i rättvisans händer eller straffats af förbundsbröderna
själfva. Det är traditionerna om medeltidens Vehmgerichte, som ehuru i
ytterligt romantiserad form gå igen i dessa skildringar. Vid sidan af dessa
för genren speciellt betecknande motiv möter man naturligen äfven åtskilliga
andra, som tillhöra den vanliga romanlitteraturens populära uppslag, men i
detta sammanhang äro dessa för oss af mindre betydelse, och vi behöfva
därför ej uppehålla oss med att närmare undersöka eller gruppera dem.
Denna romantikens litteratur af riddar- och röfvarromaner är således
att beteckna som en synnerligen viktig förutsättning för våra dagars folkliga
förströelseläsning, men den är icke den enda. Vi måste söka oss bort till
flera andra länder, innan vi ha klarlagt kolportageromanens härstamning.
Närmast ha vi att vända oss till den franska litteraturen, som för vår
undersökning erbjuder mycket af intresse. Egentligen är det tvenne namn, som i
sig innefatta allt eller åtminstone det allra mesta af hvad som den moderna
folklitteraturen hämtat från Frankrike, nämligen Eugene Sue och Ponson du
Terrail. Bägge dessa förr så ryktbara namn ha i våra dagar sjunkit ganska
ansenligt i kurs, och inom de bildade klasserna torde man få svårt att leta
1 I vårt land har Vulpius’ roman Rinaldo Rinaldini länge varit en kär läsning för stora
lager af folket; den senaste upplagan af arbetet i fråga utkom i 43 häften ä 20 öre pr styck
på Weijmers förlag i Stockholm år 1896—97. Några år förut (1890) hade en annan upplaga
utgifvits på F. C, Askerbergs förlag. Bägge dessa upplagor voro emellertid karakteristiskt
nog anonyma. — En antydan om, hur populära dessa böcker voro under den förra hälften
af 1800-talet, kan man finna i en af August Blanches förträffliga noveller, Ett äfventyr i
Hagaparken (i Hyrkuskens berättelser), där hjältinnan, mamsell Christine, som är dotter
till målaränkan fru Linström vid Mäster Samuels gränd och har 6,000 riksdaler i arf att
vänta, bekänner sitt ohejdade svärmeri för Mazarino och Rinaldini, »dessa ädla röfvare,
dessa odödliga hjältar, som så förtjusat mig»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
