Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ANTECKNINGAR OM VÅRA DAGARS FOLKLITTERATUR 203
skymtar öfverallt i kolportageromanerna en mot den bestående
samhällsordningen starkt fientlig uppfattning. De värsta, mest samvetslösa och gemena
bofvarna skildras nästan undantagslöst som tillhörande de högre
samhällsklasserna ; det lif, som lefves inom dessa kretsar, framställes regelbundet som
en enda ständigt fortsatt jakt efter njutningar, och för att skaffa sig
möjlighet att hålla sin yttre ställning uppe väjer man icke för några medel, hur
brottsliga de än må vara. Betecknande är för öfrigt, att de högre klassernas
sociala företräden, särskildt börd, rang och titlar, i hela denna art af
litteratur behandlas med en till det otroliga gränsande devotion. Äfven
penningens allmakt är ofta föremål för behandling. Det finnes otaliga
kolportage-romaner, som röra sig om, hur en till synes lysande men i själfva verket
ruinerad kavaljer genom en rad af nattsvarta intriger söker komma i
besittning af en förmögenhet, tillhörande någon änglagod och omisstänksam kvinna
af lägre social ställning. En prototyp för intrigen i en dylik roman finner
man i August Blanches »Vålnaden», som dock naturligtvis i litterärt
hänseende står på ett oändligt mycket högre plan. Äfven alla i statens tjänst
varande eller till ordningsmakten hörande personer framställas gärna i de
mörkaste färger; ämbetsmän och domare taga mutor och söka hvarje tillfälle
att beröfva den förföljda oskulden dess rätt, finansmännen låna sig till
allehanda manipulationer för att stödja bofven och hans medhjälpare, polisen
låter hjälten försmäkta i hemska fängelser eller understödjer med all kraft
hans motståndare o. s. v. Öfver männen af folket faller däremot alltid ett
förklaradt ljus. Deras kraft, deras mod och deras ädelhet utgör ofta det
enda sympatiskt färgade inslaget i kolportageromanerna. I betraktande af
dessa förhållanden kan det knappast anses innebära något egentligt plus på
kolportageromanens meritlista, att dygden alltid segrar och att författaren
till slut anställer ett blodbad på hjältens alla vedersakare, som i de flesta
fall är nog så grundligt; i ett af de i det föregående omtalade arbetena —
för att blott välja ett exempel bland många — tar författaren på de två
sista sidorna ej mindre än åtta personer af daga.
Vi ha nu haft tillfälle att iakttaga de väsentligaste momenten i den
litteratur, som en ej ringa del af vårt folk har till sin förnämsta
förströelseläsning, och det kan måhända vara lämpligt att i korthet rekapitulera de
resultat, till hvilka vi kommit. Vi ha sett, att intresset för litteratur af den
beskaffenhet, hvarom här är fråga, innebär ett moment af legitimitet. Det är
ur alla synpunkter både förklarligt och försvarligt, att man inom de bredare
lagren af samhället, där någon djupare litterär kultur af olika skäl svårligen
kan tänkas uppkomma, framför allt önskar sig böcker, som spänna intresset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
