Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 O. WIESELGREN
och egga fantasien; det är lika förklarligt, att man där icke kan beräkna
något egentligt intresse för arbeten af specifikt psykologisk anläggning eller
verk med hufvudvikten lagd på behandlingen af något bestämdt problem.
Men hvad som möjligen kan förstås men alldeles icke försvaras är den form,
i hvilken dessa kraf realiseras i den litteratur, som vi i det föregående haft
tillfälle att undersöka. Den är i litterärt afseende fullständigt mindervärdig,
dess uttryckssätt rent af vederstyggligt, och dess allmänna uppfattning med
dess förkärlek för att glorifiera förbrytare mot samhällsordningen såväl som
dess tendenser att framställa de bestående sociala förhållandena i oriktig
dager kunna icke undgå att utöfva en ogynnsam inverkan på okritiska läsare.
I vårt land hafva vi visserligen icke blifvit välsignade med några af genrens
mest motbjudande alster — den som intresserar sig för att se, huru dylika
kunna te sig, hänvisas till Ernst Schultzes värdefulla och rikt dokumenterade
arbete Die Schundliteratur, ihr Wesen, ihre Folgen, ihre Bekämpfung (2:e
verm. Aufl., Halle 1911) — men det vi ha, är mer än tillräckligt, och att
motarbeta detta måste vara en integrerande del i allt folkbildningsarbete.
I striden mot denna litteratur har man att använda tvenne
metoder: det ena är att arbeta på ett allmänt höjande af bildningsnivån,
hvilket naturligtvis alltid medför, att smaken förbättras och den litterära
uppfattningen utvecklas, det andra är att söka, i den mån det är möjligt, sätta
en god förströelselitteratur i stället för den dåliga. Hvad som kan göras för
att förverkliga det förstnämnda sträfvandet, må här lämnas åsido; vi kunna
endast fästa oss vid den andra frågan. Det är väl sant, att vi under senare
år genom den stora mängd af billighetsböcker, som kastats ut på vår
bokmarknad, fått ett nytt element att räkna med, då det är fråga om att bedöma
folklitteraturens karaktär och utbredning, men som redan i inledningen till
denna uppsats blifvit påpekadt, torde man knappast kunna vänta, att detta
skall vara i någon afgörande grad hinderligt för den art af litteratur, som vi
här haft tillfälle att undersöka. En del af våra billighetsböcker erbjuda
visserligen en både god och fängslande läsning, men största delen är af
tämligen svag kvalitet och, hvad mera är, ganska ledsam. Engelska
societets-romaner med mycket prat och föga handling, till hvilken kategori ganska
många af 25-öresböckerna kunna räknas, kunna aldrig tillfredsställa den stora
publikens kraf på spänning och händelserikedom, och i konkurrensen med
dessa komma alltid verk som Nattens herre och Cartouche att behålla
försteget. Den enda art af litteratur, som verkligen kan göra
kolportageroma-nerna rangen stridig, är af helt annat slag; det är Alexandre Dumas, Paul
Féval, Stanley Weyman, Rider Haggard, Conan Doyle, Jules Verne och dy-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
