Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BRÖDERNA SALAN OCH DERAS HANDSKRIFTSSAMLING_____209
att de sattes i tillfälle att fullfölja sin utbildning genom grundliga
universitetsstudier: Jonas, den äldste (f. 1664), sändes till Upsala redan 1676, och de tre
yngre inskrefvos 1682. De ägde här vid universitetet släktskaps- och andra
förbindelser: lärosätets främste man vid denna tid, Olof Rudbeck d. ä., var
en deras närstående frände1, och hans anhöriga — däribland svågern professor
Carl Lundius och mågen akademisekreteraren, senare professorn Andreas
Goeding — kunde äfven de i viss mån räkna som sina. Det var väl också
främst Rudbecks inflytande, som förde samtliga bröderna mer eller mindre
in på studiet af »antiqviteterna» — äfven om det nyväckta intresset för
forn-forskning och slika ting vid denna tid så att säga låg i luften. Ty äfven
brodern Johan Salan, som jämförelsevis snart lämnade universitetet för att
inträda på ämbetsmannabanan2, ådagalägger — om han nu själf får anses vara
författaren — i sin disputation 1693 öfver ämnet ’Solennes rei jure judicioque
convincendi modi’ en påtaglig förtrogenhet ej blott med våra gamla
landskapslagar, hvilket man väl hade rätt att fordra i Loccenii och Stiernhööks tidehvarf,
men också med den isländska litteraturen och naturligtvis — Atlantican. Och
brodern Nicolaus, som så småningom öfvergår till teologiska studier och
inträder på den prästerliga banan3, visar sig i sin exercitiedisputation 1691
med titeln ’Gladius Scythicus’4, som en fullblods-rudbeckian. Öfverhufvud
förefaller det, som om 01. Rudbeck för sina stortänkta hugskott och djärfva
fantasibyggnader svårligen ägt mer hängifna och entusiastiska beundrare än
dem han förvärfvade i sina unga fränder Salanerna. Och man har stundom
svårt att värja sig för det intrycket, att det ordet också för deras
vidkommande äger sin fulla giltighet, som Annerstedt en gång fällt om Lundius,
när han betecknar honom som »värre rudbeckian än Rudbeck själf».5 För
dem är Atlantican redan vorden en källskrift, hvars utsago utan vidare tas
1 Salanernas moder, Katharina Simonia, var dotter till Olof Rudbecks äldsta syster,
Kristina. Rudbeck var alltså deras mormors bror. De kallade honom för morbror, hvilket
föranledt Klemming (Anteckningar om Ol. Rudbecks Atland 8:o-uppl., s. 8), SchüCK (III.
sv. litt.-hist., D. 1, 2:a uppl., s. 381) o. a. att oriktigt beteckna Salanerna som systersöner
till Rudbeck.
3 Han blef slutligen politie-borgmästare i Stockholm 1729; f 1739 (Rüdling, Suppl. t.
Det i flor stående Stockholm, s. 614).
3 Efter några års tjänst som vice-pastor i Munktorp blef han bataljons-predikant vid
Västmanlands reg:te. Gick i denna egenskap i fält vid krigets utbrott, men återkom snart
nog efter en svårare blessyr i hufvudet. År 1702 blef han rektor i sin hemstad Köping och
fick — trots gifna löften om en bättre utkomst, säges det — hela sitt lif kvarstanna på denna
post, där han alltmer nedsjönk i ekonomiskt betryck. Han dog 1716. Munktell, 3, s. 437.
4 Denna disputation, som handlar om nordbornas vapen, är dedicerad till s jäfve den
unge tronföljaren. Den prydes med en titelplansch, stucken i koppar af
respondenten-för-fattaren, som tydligen icke saknade artistiska anlag.
5 Bref af Ol. Rudbeck d. ä. rörande Upsala univ., s. cxvii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
