Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDERS GRAPE
Antikvitetsarkivet härröra väl de smärre isländska afskrifter, som utförts af
Guömundur Olafsson och andra i arkivet då tjänstgörande.
Den samling, som på här antydda vägar så småningom hopbringades,
var väl icke något af allra märkligaste art. Dyrgripar af första ordningen
funnos där näppeligen: de offentliga samlingarne och andra, materiellt bättre
utrustade samlare förstodo ju att ta hand om dem, när något sällsynt
tillfälle till slika förvärf erbjöd sig. Dock bör det ihågkommas, att verkligen
ett par unica ingått i den Salanska samlingen. Sålunda känna vi Ragnvald
jarls Hdüalykill endast tack vare en därifrån stammande afskrift af Rugmans
hand1, visserligen blott fragmentarisk på grund af förlagans bristfälliga eller
oläsliga skick, men som sagdt ensam i sitt slag. Och en liten gillestadga
från 1500-talets början för ett Riddaren S:t Örjans gille skulle ha gått
fullständigt förlorad, om ej en afskrift af Petter Salans hand räddat den undan
förgängelsen. Härtill kommer, att en handskrift af Columbi Ordeskötsel,
därtill af så gammalt datum som den Salanska bör ha varit, af språkmannen
måste taxeras som en raritet af största värde, liksom gifvetvis ett manuskript
innehållande Flores och Blanzeflor kan räkna på litteraturforskarens intresse.
Och man måste djupt beklaga, att ett oblidt öde tycks ha beröfvat oss båda.
Slutligen ges det, som jag nedan får tillfälle att närmare visa*2, starka skäl
för den åsikten, att den välbekanta, för vår litteratur- och språkforskning
ingalunda oviktiga Broms Gyllenmärs’ visbok en gång tillhört bröderna
Salan. Men äfven bortsedt från dessa särskildt intressanta nummer, får det
icke förgätas, att den ganska rikhaltiga samling af den isländska litteraturens
alster, som denna kollektion innesluter — låt vara i mestadels helt unga
afskrifter — säkerligen haft en uppgift att fylla på den plats, där den snart
nog hamnade, nämligen i Upsala. Och den skulle tvifvelsutan kunnat betyda
mer än den gjort, om ej intresset för fornhistoria och fornlitteratur snart nog
väsentligen slappats genom flera samverkande omständigheter, af hvilka
rudbeckianismens vetenskapliga diskreditering säkerligen var den förnämsta.
Sedan Petter Salan — som nämndt antagligen samlingens egentlige
grundläggare — gått bort, synes brodern Jonas ha blifvit ensam ägare till
handskrifterna. Han medförde dem vid sin flyttning till Västerås år 1700
— i förbigående anmärkt säkerligen en stor lycka, då samlingen väl annars
haft all tänkbar utsikt att bli lågornas rof i den stora Upsalabranden två
år senare. Från Jonas härröra också de första upplysningar vi öfverhufvud
äga om samlingen. I sin brefväxling med Hickes berättar han åtskilligt där-
1 I nuvar. R 683: V i UB (jfr nedan nr 3 fol.).
2 Jfr nedan under nr 2 8:o,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
