Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
VILHELM GÖDEL
tenker jag wel», tillägger han, »att Rasmus Lodwijkson, heller Johannes
Hindriksson heller nogon annan af secretererne wete wel beskeed der om».
Till sist anhåller han, att hertigen ville urskulda honom hos konungen1.
Den i skrifvelsen åberopade förteckningen har jag ej sett, men enligt
en i minnesboken (fol. 65) registrerad, från kansliet utfärdad kvittens af 6
april 1590 har Sparres tjänare återställt registratur för åren 1554, 57 och
58 samt stettinska fredsfördraget i original.
Den nästa påminnelse, som träffar Sparre, är från konungen själf och
rör Peder Brahes krönika. Tonen i konungens anmaning är synnerligen
barsk och tyder på, att saken förut varit bragt på tal, men utan resultat.
Den 18 februari 1592 utfärdas order för hoftjänaren Nils Joensson,
själf tredje, att begifva sig till Rydboholm och »fordra en crönike vtaf Erich
Sparre, som framledne grefue Per om war salige käre här fadhers höglåflig
vthi åminnelsse, konung Göstafs regementz tidh hafuer schrifue latidt. Men
huar förbenemde Erich Sparre icke will strax få samme crönike ifrå sigh, då
hafue wij gifuidt förschrifne war håftienere fullmacht att fordre honum genest
hitt medh sigh till Stockholm och icke tillate honum tage någedt vtaf sitt
egidt folck medh mehre än ehn dreng. Här han och skall blifue vdi
fensk-ligh förwaring; på thed att andre måge see ther widh, wettandes thed ware
drygt, som wij biude och befale, att ther skall folie alfwar medh» 2.
Nils Joensson synes icke hafva lyckats i sitt uppdrag, ty den 2
påföljande mars affärdas en ny hoftjänare med följe. Och är denne »i befalning
gifwidt att före Erich Sparre, medh en dreng, hijth till oss, effter wij haffue
honom någed lathe tiltale, som honom ille skall behage. Och ther som han
icke strax godwilligen will folie medh vthan förebär nogen orsächt, då skall
för:de Oluff Jörensson thed intted achte vthan före honom medh sigh, huadh
heller thed är honom emoth eller medh, anten han piper eller gneller»3.
Men Sparre lät sig tydligen icke fångas, och sin krönika synes han ej
heller hafva släppt ifrån sig. I alla händelser finns ett exemplar upptaget
bland hans papper från 1597 under titeln »vår salige her faders cronica»4.
Äfven på andra håll hade man rannsakat efter boken, och det visar sig,
att också i denna räfst hade hertig Karl varit intresserad. Möjligen var det
han, som stod bakom det hela. I en skrifvelse från hertigen den 24 juli
1592 till Oluf Sverkersson underrättar han denne om att Rasmus Christerson
1 Enligt Sparres egenhändiga koncept i Erik Sparres samling, Riksarkivet.
Skrifvelsen äfven registrerad i Erik Sparres minnesbok, fol. 41—42, Riksarkivet.
2 Original i Erik Sparres samling, Riksarkivet.
3 Original i Erik Sparres samling, Riksarkivet.
4 Se Historisk Udskrift, 1903, s. 281.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
