Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL BERNHARD WADSTRÖM 5
deins afskaffande såsom Norrköpingsmötets hufvudsyfte, han i sin berättelse
därom af år 1795 lägger förnämsta vikten vid upprättandet af ett samhälle
fotadt på nya principer. Vid båda tillfällena uppgifver han, att det varit
Ulrik Nordenskiölds ofvan citerade afhandling, »understödd af författarens
inflytande och verksamhet vid hofvet i Stockholm», som förmått Gustaf III
att bevilja tillåtelse för 40 familjer att emigrera till Afrikas västkust. De
hade tillerkänts rätt att organisera sin egen styrelse, att tillämpa sina egna
lagar och att upprätta ett samhälle i alla afseenden oberoende af Europa
och äfven af Sverige, hvars beskydd de dock, innan den nya kolonien vunnit
nödig stadga, skulle ha att påräkna. De enda villkor, som utfästes vid
privilegiets beviljande, voro, att samhället själf skulle bära alla kostnader för
expedition och anläggning, samt att intet intrång skulle göras i territorier,
på hvilkas besittning andra europeiska makter gjorde anspråk. Företaget
hade dock icke kommit till stånd, dels af brist på en »systematisk plan» för
dess utförande, dels till följd af det pågående kriget mellan Frankrike och
England (1778 — 83). Wadström meddelar i engelsk öfversättning åtskilliga
utdrag ur Ulrik Nordenskiölds afhandling (se: Essay ön Colonization, P. II,
s. 226 o. 326), men han säger, att ett längre afbrott i postförbindelsen mellan
Hamburg och England hindrat honom i hans afsikt att framlägga en kopia
af Gustaf IILs »singular charter». Lydelsen af detta aktstycke framgår af
följande afskrift ur Handels- och finansexpeditionens registratur 1781, fol.
403, som blifvit mig benäget meddelad af riks arkivarien Emil Hildebrand:
Resolution för lieutenanten Nordensköld, at med några frivillige få begifva sig ur
riket.
Kongl. Maij:ts nådiga resolution uppå dess trotjenares lieutenanten ädel och
välbördig Ulric Nordenskjölds underdåniga ansökning om nådigt tillstånd, at jämte
trett jo eller f yrat jo ledige frivillige få öfverresa till Africa väster om Cap de bonne
esperance för at derstädes sig etablera. Gifven Drottningholms slott den 27
september 1781.
Kongl. Maij:t har tagit denna underdåniga ansökning uti öfvervägande; och lämnar
till den samma dess nådiga bifall med vilckor, at deräst lieutenanten Nordensköld och de
som i sälskap med honom sig utur riket begifva, skulle vilja taga i besittning någon af ett
annat folckslag förut intagen plats, eller i annor måtto förolämpa och ofreda andre som
vistas i den verldsdel dit desse sig ärna, de då icke må hafva at hoppas på Kongl. Maij:ts
nådiga hägn och beskydd. Hvilcket till underdånig efterrättelse länder. Datum ut supra.
GUSTAF.
/. Liljencrants.
Enligt Odhner (Sveriges polit historia under konung Gustaf IILs
regering, D. 2, 1896, s. 493) hade redan år 1779 en ansökan ingifvits af fem
unga adliga officerare, bland dem Ulrik Nordenskiöld, att de i och för
anläggande af »handels- och planteringsnybyggen» i Afrika måtte få åtnjuta
Kungl. Maj:ts understöd, att en fregatt måtte ställas till deras förfogande
m. m. Möjligen ha vi att i denna ansökan se den omedelbara följden af
Norrköpingsmötets förhandlingar, men de officiella skrifterna visa intet spår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
