Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 E. W. DAHLGREN
sitt bifall. Som Sparrman inom kort skulle afresa från London, blef han
först förhörd. Clarkson ger en kort resumé af hans vittnesmål: infödingarna
i Afrika skulle lefva lyckliga i en yppig natur, om ej slafhandeln existerade;
krig anstiftades där endast för att skaffa slafvar; de hvita begagnade sig af
alla slags konstgrepp och svek för samma ändamål; med ett ord: »every
enormity was practized in Africa, in consequence of the existence of the Trade».
»These specific instances», tillägger Clarkson, »made a proper impression
upon the lords of the council in their turn: for Dr. Spaarman was a man
of high character; he possessed the confidence of his sovereign; he had no
interest whatever in giving his evidence ön this subject, either ön one or
the other side; his means of information too had been large; he had also
recorded the facts which had come before him, and he had his journal,
written in the French language, to produce. The tide therefore, which had
run so strongly against us, began now to turn a little in our favour.»
Clarkson berättar vidare (ibid. I, s. 564), att ett af de viktigaste
argument, som mötte honom och hans vänner, var att, om England förbjöde
slafhandeln, så skulle andra nationer så mycket ifrigare ägna sig däråt.
Visserligen hade man förhoppning, att en i Paris stiftad förening mot slafveriet
skulle förmå den franska nationen att af hålla sig därifrån, men ingen garanti
funnes för att liknande hänsyn i allmänhet skulle göra sig gällande. Man
borde därför begagna tillfället af Sparrmans hemresa för att genom honom
vinna den svenska konungens understöd och förmå denne att förbjuda sina
undersåtar att inlåta sig på slafhandeln, om engelsmännen öfvergåfve den.
Tanken på denna adress till Gustaf III synes ha väckts genom:
A Memorial to the Committee for the Abolition of the Slave Trade; undert.
JAMES RAMSAY, June lOth, 1788; tryckt i The New-Jerusalem
Magazine, 1790, s. 294-295.
Denna skrift utgår från angelägenheten af att bemöta samma
invändning, som Clarkson påpekar. Det vore dock antagligen fåfängt att vända
sig till nationer, som redan vore engagerade i slafhandeln; man måste
uppsöka en monark och ett folk, som icke hade någon förbindelse med denna
omänskliga trafik. »There is but one such maritime state and king in Europé,
that of Sweden. Luckily for our wish, the Swedes are a sensible discreet
sober people, their king a pattern for monarchs, who holding the liberties
of his country at his pleasure, has been contended to extricate it from the
grievous tyranny of a corrupt aristocracy, and advance its rank among the
neighbouring nations; placing his ambition and glory in rendering his subjects
free and happy under the protection of the law.» Konungen borde därför
uppmanas att taga ledningen af det ärofulla verket och använda sitt
personliga inflytande för att befria kristenheten från den skandalösa trafiken.
Detta förslag gillades af kommittén för slafhandelns afskaffande. Dess
bref (på franska) till Gustaf III, undertecknadt af kommitténs ordförande
Granville Sharp, är likaledes publiceradt i The New-Jerusalem Magazine,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
