Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SUPPLIK AF GJÖRWELL 1772 143
sig emellertid böra till protokollet anmärka, att då all litteratur i riket var
ställd under kollegiets vård och då till följd däraf kollegiet stode i begrepp
att belöna litterära förtjänster, dess afsikt icke kunde vara att sträcka sin
hågkomst endast till dem, som tillhörde kansliverket. Redan tidigare hade
kollegiet förordat kanslirådet Berch till erhållande dels af full kanslirådslön,
dels af någon belöning för hans öfver Adolf Fredrik skrifna personalier; nu
hade kollegiet på liknande sätt ihågkommit kungl, bibliotekarien Gjörwell.
Men utom dessa funnos flera andra, som »om ej på statens, dock på
vetenskapernas vägnar» stode kollegiet lika nära och alltså med lika rätt kunde
göra anspråk på någon dess uppmuntran.
Kanslirådet ansåg sig därvid kunna förbigå dem, som redan voro komna
antingen till den ålder eller det anseende och välstånd, att de — »trygge
hvilande inom det namn och det nöje, deras vetenskaper dem förvärfvat» —
numera föga voro betjänta med någon ytterligare offentlig utmärkelse. Till
den förra gruppen räknade Rabbe en Faggot och en Krüger, »som med deras
sunda kunskaper i vår lands- och handelshushållning, med deras nit, att
sådana kunskaper utbreda och till verkställighet göra gällande, satt hos sig,
så till säj andes, hela vårt land i förbindelse», en Arckenholtz, hvars
sällsynta samlingar af anekdoter i svenska historien dock visserligen förtjänte
efterfrågas »till att vid hans sjuklighet och förmodligen snart tillstundande
lifsslut, icke blifva skingrade ur riket» ; och likaså en Joh. Gottsch. "Wallerius
i anseende till hans mångåriga samlade rön i kemien, med hvilkas utgifvande
i hans Chemia physica han nu upphört, måhända modfälld af de bittra
kritiker, han af sin efterträdare fått utstå — »med hvad rätt lämnas kännare
att döma»1. Till den senare gruppen åter — de som redan nått det anseende
och välstånd, att nya utmärkelser endast hade föga att betyda — hörde von
Rosenstein, Linné, Ihre, Bring och Wargentin, hvilkas namn och förtjänster
stode vida öfver allt, som nu därom kunde anföras.
Men jämte dessa funnos andra, yngre — »nu i bästa loppet» —
hvilkas nit för deras vetenskapers utvidgande genom offentlig hågkomst och
uppmuntran ej litet skulle eldas. Bland de i hufvudstaden verkande erinrade
Rabbe om professor Bergius, som »»med stora steg»» gåfve hopp att en gång
ersätta den förlust, hvarmed Linnés annalkande ålder hotade, Wilcke, som
nästan hvarje dag riktade naturkunnigheten och »världsgeografien» med nya
upptäckter, och Edvard Runeberg, den förste som försett »»de allmänna hus-
1 Chemia physica utkom i två delar 1759—68. — "Wallerii efterträdare var den
berömde Torbern Bergman. Motsättningen mellan dessa båda i vetenskapliga ting är
vidrörd af ANNERSTEDT i hans Upsala universitets historia, D. 3, afd. 2, s. 451.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
