Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER 185
lwstigh comedia vidh nampn Tisbe1, då känner man sig en smula betänksam.
Bibliografiens utgifvare tror synbarligen, att dramats titel är Olai från
Arboga; hur detta skall förlikas med den efteråt angifna titeln må han själf
försöka utreda. Möjligen kan det hela förklaras därigenom, att han i
allmänhet icke synes vara särdeles förtrogen med det latinska språket.
Åtminstone uppför han Christophorus Moraeus under formen Moraeo2 (sid. 124)
och gör gärna tryckfel som Amicus veritalis (sid. 131), actus quartes (sid. 155)
m. m. Äfven felaktigheter af annat slag finnas i mängder. Atterboms Fågel
Blå tituleras (sid. 8) sorgespel i stället för sagospel, Isak Börk upptages
(sid. 30) som författare till dramat Orpheus, hvilket tre sidor längre fram
riktigt hänföres till Johan Celsius, den i Stockholmslifvet vid 1800-talets midt
välbekante magnetisören Bruce Bey, som erhållit sin titel på grund af en
tids tjänstgöring i den turkiska armén, omtalas (sid. 26) under namnet Bruce
Berg(!), C. F. Bergstedts öfversättning af Sävitrf betecknas som en episod
ur den indiska epopén Mahablasata(!!) i stället för Mahäbhärata o. s. v.,
flera andra exempel af liknande slag att förtiga.
Det besynnerligaste i arbetet och det som framför allt minskar eller
rent af upphäfver dess användbarhet i praktiken är emellertid det
egendomliga sätt, på hvilket titlarna anordnats. Det torde vara fåfängt att söka något
slags system i detta. Utgifvaren har synbarligen icke alls gjort klart för
sig, att man i ett bibliograf iskt verk från början måste ha systematiken och
dess ledande grundsatser klara för sig och att hvarje inkonsekvens på detta
område i högst väsentlig grad minskar arbetets värde. Han har tvärt om
ägnat endast föga uppmärksamhet åt systematiseringen. Häraf följer, att man
ofta finner olika upplagor af samma verk upptagna på vidt skilda platser;
sålunda möter man på sid. 50 två upplagor af Envallssons kända folkpjes
Slåtterölet eller Kronofogdarne, under det att en annan upplaga af samma
stycke figurerar på sid. 164. Likaså har det populära studentspexet Kärlek
och död eller Mohrens sista suck blifvit placeradt på två ställen, dels under
författarens namn på sid. 47, dels som anonymt på sid. 121. Ännu mera
kuriösa saker än dessa kan man emellertid finna, om man ger sig litet tid
att leta. Så till exempel finnes en ungdomsdram af Viktor Rydberg, som för
ett par år sedan utgafs af d:r Hj. Lundgren i Ästetiska föreningens i Upsala
minneskrift, upptagen under utgifvarens namn, under det att man förgäfves
söker den under författarens. Polizianos Orfeo i den af Ernst Meyer utförda
öfversättningen finnes upptaget ej på författarens riktiga namn utan på hans
förnamn Angelo ; till på köpet kan man af titelns typografiska anordning
sluta sig till att herr Wingren ej varit riktigt säker på sig själf, då det gällde
att skilja författarens namn och styckets titel. En parodi på Bygmester Sol-
1 Det bör observeras, att det är Eichhorns gamla upplaga från år 1863, som omtalas
på detta sätt; om den af Ernst Meyer år 1910 utgifna nya upplagan synes utgifvaren sakna
kännedom.
2 Det upptagna dramat, komedien Vitulus, är för öfrigt icke författadt af M. utan af
holländaren Cornelius Schonæus; M. har blott öfversatt hans original-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
