Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 RAGNAR DAHLBERG
norskan starkt influerat detta. Jag har visat katekesen för specialister i
nordiska språk, och dessa trodde sig efter en flyktig granskning af språket
kunna gifva mig rätt i mitt förmodande. Och är det så, kunna vi ej betvifla,
att Laurentius Norvegus står för öfversättningen. Jag har ej varit i tillfälle
att jämföra språket i katekesen med språket i någon autentisk svensk eller
dansk skrift af Klosterlasse. »Satans bref», hans våldsamma smädeskrift, har
i den redaktion, som varit mig tillgänglig, ett starkt moderniseradt språk1
och duger ej som jämförelsematerial. Tyvärr har jag på grund af nu
rådande förhållanden icke lyckats få veta, huruvida H. Biaudet under sina
forskningar i italienska arkiv funnit något, som skulle belysa denna fråga.
Han fullbordade före sin död ett arbete om Klosterlasse, men detta
föreligger endast i manuskript, förvaradt i Rom.
När pesten hösten 1579 och vintern 1580 härjade i Stockholm, lämnade
jesuiterna hufvudstaden. Endast Klosterlasse stannade kvar och verkade
under denna hemska tid kanske mer oförtrutet än någonsin för den katolska
saken. Han predikade i klosterkyrkan på Gråmunkeholmen, han utdelade
nattvarden åt de döende och han spridde katolska andaktsböcker2. Då det
just var vid denna tid Canisius’ katekes trycktes, är det en gifven sak, att
han öfvervakade dess tryckning och sedan i främsta rummet verkade för
dess spridning. Klosterlasse framstår således, om mina antaganden äro
riktiga, såsom initiativtagaren till katekesöfversättningen, såsom öfversättaren
och såsom den förnämste af bokens spridare. Utan öfverdrift gör boken
således skäl för benämningen »Klosterlasses katekes».
Det är klart att lutheranerna och i främsta rummet naturligtvis det
lutherska prästerskapet med allt annat än glada känslor sågo denna »papistiska»
bok i svensk Öfversättning spridas land och rike kring. I den äldre svenska
litteraturen lyser äfven hatet till boken mångenstädes igenom. Abrahamus
Angermannus klagar bittert öfver att »Canisius’ katekes och andra
papistiska böcker blifvit på den renaste svenska öfversatta och tryckta,
hvarigenom mångas sinnen blifvit förvillade»3. Petrus Rudbeckius säger i sitt
företal till 1625 års katekesupplaga: »Tagh tigh til wara för andra Catechismi
. . . och i synnerhet then Påveska Canitij och Ecci, som länge sädhan
på Swensko äro uthspridda»4. Laurentius Raimundius5 berättar indig-
1 Laurentius Raimundius, Historia LHurgica, utg. af Stiernman (Sthlm 1745),
s. 21 ff.
2 Brandrud, a. a., s. 165 — 166. — Bolin, a. u., s. 42.
3 SCHÜCK, Svensk literaturhistoria, I, s. 263.
4 Collijn, Fragment af en katekes f rån år 1622. (Kyrkohistorisk Årsskrift, 10, s. 143).
5 A. a., s. 108.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
