Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 O. WIESELGREN
annat ett par novellfragment, några dikter — däribland den bekanta
Morgonsång den 24 oktober 1828, »Nu är stilla salig hvila», — en del aforismer
och åtskilliga förarbeten till aldrig utförda litterära arbeten, noveller och
berättelser. Ganska märklig är en liten själf biografisk skildring, som lämnar
ej oviktiga bidrag till kännedomen om Fredrika Bremers ungdomslif. »Jag
hade i min ungdom ej det ringaste af hvad man kallar takt», börjar hon.
»Ja jag var förunderligt illa lottad i den vägen och förfelade alltid gränsen
af det passande och behagliga. Jag hade lif, mycket mod, jag var ej utan
gåfvor, — nå väl, — ända till tjugusex års ålder var jag verkeligen behaglig
för ingen. Jag hade haft några älskare men som sågo mig blott kort tid
och på lyckliga stunder, men jag hade ingen vän, ingen som fann sig väl med
mig. Jag störde, jag stötte så lätt, jag var otreflig, och den slags kraft,
jag kände inom mig, narrade mig blott att göra dumheter. Jag försökte
flera slags olika sätt att vara, men måste dock snart tillstå för mig,
att jag lyckades i intet. Jag kände det med plåga — jag tyckte mig så
ensam. Det dop af smärta, som jag genomgick, födde verkeligen innom
mig ett nytt sjelfständigt lif, det födde sann godhet — begär att i lifvet
söka det ena nödvändiga.» I fortsättningen skildrar hon, huru hon
genom en tillfällighet kommit på det klara med hvad som egentligen
fattades henne och huru hon medvetet och konsekvent börjat arbeta
på sin förbättring. Samtidigt tog hon lektioner i teckning för en gammal
gubbe vid namn Fahlcrantz, »ett för kuriöst original, gammal, fattig, smutsig,
fläckig (till kläderna) och så utförlig i allt att han ej kom ut med något,
men funderade på en mängd saker och sökte göra sig en filosofisk reda för
allt; hans utförssätt var sådant att man ofta kunde tro honom vara förryckt».
Den omilda kritik, som denne riktade mot hennes konstnärliga försök, blef
för henne af mycket stor betydelse; hennes själfkritik skärptes, hon vande
sig att mera än förr gifva akt på hvad hon tog sig för, och hennes blick
för verkligheten utvecklades. Tyvärr är denna själfbiografiska framställning
ej utförd; i fullständigt skick skulle den säkerligen ha erbjudit stort intresse.
Bland andra anteckningar i det nämnda häftet finnes äfven en, som
berör ett ämne, hvilket ofta sysselsatt Fredrika Bremer, nämligen problemet
om djurens roll i skapelsen. Djurens lidande förekom henne alltid som en
mörk skugga, sträckande sig öfver hela tillvaron. »Allsmäktige Gud!»,
utbrister hon, »hvarföre denna fläck, denna oupplösliga fråga i din skapelse
— Djurverldens lidande! De arma offren ligga timmar, dagar, månader, år
under tortyren — och de kunna intet förädla, ingen kraft utbilda i sig
under lidandet — och de ha ingen odödlighet! ! ! Ach! de dumma Apostlarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
