Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN STRIDSSKRIFT AF BEREND VON MELEN MOT GUSTAF VASA 11
I början af den egentliga texten på tredje sidan adresserar sig von
Melen till den allmänna opinionen, sådan denna företräddes af viktiga
samhällsorgan. Konungar och furstar, prelater och ridderskap, lokala
förvaltningsmyndigheter i stad och på land — alla dessa kategorier anropar han
att lyssna till hvad han kommer att andraga. Den nödiga gensagan mot
Gustaf Vasas »schmehbuch» borde visserligen, menar herr Berend, närmast
riktas till rytteriöfverstarna, knektehöfvitsmännen och de menige
landsknektarna — hans ord kunna f. ö. tolkas så, att han inför dessa
samfundselement redan bemött Gustaf Vasas tillvitelser — men von Melen ville nu åt
sin skrift ge en förnämligare och på samma gång vidsträcktare publik för
att på det sättet »’dester ordentlicher» gendrifva Gustaf Vasas skamliga
beskyllningar.
Så bemöter han konung Gustafs anklagelser punkt för punkt. Den
svenske monarken hade börjat sin skrift med att framhålla det klandervärda
uti att von Melen efter sin flykt från Sverige förtalade honom inför
främmande furstar och sålunda störde det goda förhållandet mellan Sverige och
utländska makter. Efter att i förbigående ha ironiserat öfver att Gustaf
Vasa, »bondekonungen», i det sammanhanget tagit sig friheten att kalla de
ifrågavarande kurfurstarna och furstarna för sina svågrar och fränder, söker
von Melen till att börja med utförligt bevisa, att hans klagomål mot den
svenske parvenyen, hvilka han f. ö. framdeles ämnade rättsgiltigt styrka
med vittnesbörd af tyska adelsmän, blott varit alltför väl befogade. Han
uppehåller sig därvid först vid förhållandena under hans besök i Stockholm
våren 1525. Innan han den gången efterkom konungens kallelse till
hufvudstaden, hade han anhållit om riksrådets lejd, detta emedan han på förhand
kände konungens opålitlighet och erinrade sig, hur svekfullt Gustaf handlat
mot andra personer. Och han hade verkligen erhållit både riksrådets och
konungens lejdebref, hvarjämte grefven af Höja genom en särskild
beskickning till Kalmar (von Meiens dåvarande uppehållsort) försäkrat honom om
att ingen fara hotade honom under resan och att han efter sitt besök i
Stockholm obehindrat skulle få återvända till Kalmar. I sitt arga uppsåt
affärdade emellertid Gustaf Vasa sin svåger grefven af Höja i beskickning
till Tyskland, innan von Melen hann anlända till Stockholm,1 och sedan
1 Johan af Höja affärdades 3 febr. 1525 i beskickning till Fredrik I af Danmark.
Titulär register 1522—1592, B, f. 2. Då von Melen uppger, att grefvens resa gällde
Tyskland, får man kanske antaga, att den hänvändelse, som grefven veterligen år 1525 å Gustaf
Vasas vägnar gjorde till hertig Henrik af Mecklenburg angående giftermål mellan dennes
dotter Sofia och den svenske konungen (Tiiularreg., B, f. 60), också ägt rum på våren 1525
i sammanhang med färden till Fredrik I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
