Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPSALA UNIVERSITETSBIBLIOTEKS BYGGNADSHISTORIA 37
terade, och i hvars behagfulla interiörbehandling ännu en fläkt af rokokons
mjuka elegans dröjt sig kvar. Vid tiden för Gustafs italienska resa hade
emellertid den strängt antikiserande stil, som i den klassiska forntidens
formspråk såg konstens enda fullgiltiga uttrycksmedel, börjat anträda sitt
segertåg genom Europa. Under sin vistelse i Rom och Neapel kom konungen
i personlig beröring med berömda målsmän för denna stilriktning och blef
under deras ledning i tillfälle att beundra de rika konstskatter från antikens
dagar, som 1700-talets utgräfningar bragt i ljuset. Hvad han såg och hörde
gjorde honom till en entusiastisk anhängare af nyklassicismens
konstfilosofiska läror, hvilka han sedermera efter sin hemkomst med den impulsiva
energi, som kännetecknade honom, per fas et nefas sökte tillämpa på svenska
förhållanden.
Den gamle öfverintendenten, som hittills varit Gustafs högt betrodde
rådgifvare i byggnadsfrågor, sköts nu åt sidan, och andra män trädde i
förgrunden, hvilka voro bättre skickade att realisera konungens nya
arkitektoniska storhetsdrömmar. Främst bland dessa var Desprez, som Gustaf fört
med sig från Italien, och hvars geniala konstnärsfantasi, obesvärad af den
nyktra verklighetens skrankor, under de närmast följande åren på konungens
önskan framtrollade det ena sagopalatset efter det andra, hvilka dock voro
dömda att för alltid stanna på papperet.
Ett enda verk af Desprez kom dock till utförande. Slottsträdgården
i Upsala hade af Gustaf skänkts åt akademien till botanisk trädgård, och
han beslöt att där på egen bekostnad låta uppföra en orangeribyggnad, som
på ett värdigt sätt skulle hugfästa minnet af den store Linné. Samtidigt
ville han lyckliggöra den gamla uppsvenska universitetsstaden med den nya
konstens välsignelser, hvarför Desprez fick i uppdrag att författa ritningarna,
och sålunda kom det sig, att en paestisk tempelfasad smyckar världens
nordligaste botaniska trädgård, som en erinran om den store konstnärens
studieresor i den klassiska Södern och Gustaf IILs beundran för den antika konsten.
Under stora högtidligheter lade konungen själf grundstenen till den
nya institutionen 17 aug. 1787, och befrämjade därefter med sin vanliga
temperamentsfulla ifver förverkligandet af denna sin senaste konstnärliga
nyck. Den Adelcrantzska biblioteksbyggnaden, som ju dessutom icke längre
stod i öfverensstämmelse med hans estetiska åskådning, kunde därför ej
påräkna något intresse från Gustafs sida. Tvärtom omöjliggjorde han
hvarje försök till detta företags snara återupptagande genom att förmå
akademien att, mot löfte om framtida återbetalning, släppa till såväl
material som penningar, hvilka voro afsedda för bygget vid Drottninggatan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>