Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 MISCELLANEA
En undersökning af Codex aiireus’ tillkomsttid. För några år sedan
hade Kungl, biblioteket besök af en österrikisk forskare, dr Heinrich
Zimmermann, hvilken af Deutscher Verein für Kunstwissenschaft erhållit i
uppdrag att för dess stora serie Denkmäler deutscher Kunst sammanställa
och ur konsthistorisk synpunkt bearbeta de handskrifter, som ännu finnas
bevarade från förkarolingisk tid. Afsikten med hans besök i Stockholm var
att granska den berömdaste och dyrbaraste af Kungl, bibliotekets
handskrifter, Codex aureus. Helt naturligt har publicerandet af hans arbete
blifvit högst betydligt försenadt genom de svårigheter, som kriget medfört;
sedan någon tid tillbaka föreligger det emellertid afslutadt i ett textband och
fyra planschportföljer. Här är ej platsen att ingå på ett detaljeradt
bedömande af hans arbete i dess helhet; att härvidlag afgifva ett omdöme tillhör
fackmännen på det konsthistoriska området, och sannolikt lär detta icke låta
länge vänta på sig, särskildt med hänsyn till det förhållande att författaren
på ett tämligen bryskt sätt afvisar Strzygowskis af många lifligt hyllade
teorier om orientaliskt inflytande på den tidigare medeltidens ornamentik.
Detta skall emellertid icke här sysselsätta oss; däremot skola vi ägna
någon uppmärksamhet åt resultaten af hans undersökning af Codex aureus.
Att handskriften härstammar från Canterbury anser han så godt som
säkert redan af det skäl att den enligt uppgift i den bekanta anglosachsiska
anteckningen å första textsidan af jarlen Aelfred blifvit skänkt dit, sedan
den af honom återförvärfvats från de vikingar, som röfvat densamma. Han
godtar sålunda omedelbart den identifiering af uttrycket »Cristes circan»
med domkyrkan i Canterbury, som redan gjorts af Stephens. Till detta skäl
kommer emellertid äfven att Codex aureus i stilistiskt hänseende visar ytterst
nära öfverensstämmelse med två andra Canterburyhandskrifter i British
Museum, en psaltare och ett evangeliarium ; detta synes honom tillräckligt
för att visa, att där förefunnits en verklig skrifvarskola, från hvilken
samtliga nämnda arbeten härstamma. Hvad Stockholmshandskriftens
tillkomsttid beträffar, så ansätter han den mycket nära den karolingiska periodens
början. Ett af de skäl, som ledt honom till detta resultat, är anordningen
med omväxlande purpurfärgade och hvita pergamentsblad, hvilken före Codex
aureus ej användts i någon känd insulär handskrift, under det att den
däremot förekommer, ehuru i mindre utsträckning, i en af
Canterburyhandskrifterna i British Museum. Ett annat bevis för Codex aureus’ relativt sena
tillkomsttid ser han i den förkärlek för guldornament, som karakteriserar
dekorationen; detta har enligt hvad hans erfarenheter gifva vid handen intet
motstycke i handskrifter af äldre datum. Äfven bokstäfvernas form, hvilken
han finner mera konstlad och mindre sluten än i tidigare handskrifter,
betraktar han som ägnad att föra Codex aureus nära den karolingiska tiden.
Samma slutsats drager han äfven af en undersökning af de bägge
evangelist-bilder, som förefinnas i handskriften (Matteus och Johannes; de båda andra
äro förlorade). Dessa visa nämligen en påfallande öfverensstämmelse med
en del miniatyrer, hvilka samtidigt uppträda i kontinentala handskrifter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
