Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
SAMUEL E. BRING
heter mot sina grannar, enkannerligen Sverige. Och inom sitt eget lands
gränser, heter det på ett ställe i skriften, hade tsaren föröfvat så många
förskräckliga grymheter mot gamla och unga, män och kvinnor, att om de
närmare anfördes, skulle deras hjärtan brista, som fingo höra alla dessa
omänskligheter; därför förbigicks hellre sådant med tystnad än man för kristna
upprepade dessa skändligheter; därur kunde man lätt se, att den ryske
själfhärskaren strede mot själfva mänskligheten. Denna tsarens trolöshet och
grymhet framhålles ännu skarpare i den på officiell tillskyndan 1705
utgifna skriften Sannfärdig berättelse angående ryssarnes ochristelige ock
hårda förfahrande . . . Förhållandet var, att under de fem första krigsåren
hade åtskilligt öfver 3 000 svenska officerare och menige blifvit
tillfångatagna, hvarjämte ryssarna från Östersjöprovinserna bortsläpat ett stort
antal civila personer, ämbetsmän och bönder, med deras hustrur och barn.
Om dessa senares behandling under fångenskapen heter det i den anförda
skriften bl. a., att ryssarna »dem til en deel med en pijnosam död
ynkeli-gen mördat ock af daga tagit, en deel särdeles wärnlöse qwinnor med
af-stympande af näsor, bröst ock öron samt andre grymheter til dödz qwahlt
eller lämnat halfdöde, en deel späda barn satt på spetzar och störar, kastat
på elden eller på annat dylijkt fahsligit sätt aflifwat». Officerarna och
gemene man måste också »underliggia samma olijdelige pijnor och plågor, uti
stygga ock neesslige rum ock fängelser, som oskiälige creatur under skarn
ock oreenlighet».
Då vederbörande på detta sätt uttalat sig om tsaren och hans
handlingssätt, kunde det för dem icke vara särdeles tilltalande att i "Wichzells
Rysslandsbeskrifning se tryckt, att tsar Peter var »en herre ... af stoora
ogemena naturlige gåfwor sampt uplyst högt förstånd» (sid. 36), att han var
»en om rättwijsan nijthafwande herre», som jämväl mycket vårdade sig om
»justicens wederbörlige skipande i rijket och at h war och en må tilldeelas
dess hafwande rätt, hwaraf för detta de swagare parterne intet ofta hade
at hugna sig, när sakernes afgiörande på dommarens discretion och godtyckio
endast berodde» (sid. 53). Det stred också mot andan och grundtonen i de
båda nämnda skrifterna, när Wichzell framställde tsaren som en »stoor
älskare icke allenast af studier, främmande språk och alla i andra
wälbe-stälte regementen innförde och bruklige wetenskaper» utan ock förklarade
honom hafva en »serdeles bewågenhet emot dem som sig till sådana
kunskaper och språken uppoffra» (sid. 70). På samma sätt stod det heller icke
i riktigt god samklang med den ståndpunkt och uppfattning vederbörande
häfdat, när moskoviterna i skriften berömdes för deras sträfvan efter upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
