Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL HILDEBRAND f
stått i nära samband med hans arkiv- eller utgifvareverksamhet, och man
kan icke sällan i de behandlade spörsmålen finna direkta anknytningar till
de specialområden, med hvilka hans verksamhet med aktmaterialets
ordnande eller publicerande just då förde honom i beröring. Sådant kan synas
naturligt nog, men det, som icke är vanligt, är den skarpa blick och
ihärdiga energi, med hvilka arkivamanuensen förstod att under sina
ord-nandearbeten gripa problemen och, trots att han vid sidan af
arkivtjänstgöringen hade ett lektorats dryga undervisningsbörda, visste att genomtränga,
bearbeta och framlägga dem. Hans beröring med medeltidsbreven föranledde
redan 1876 en instruktiv undersökning »Om det Vatikanska arkivet och
påfvebrefven» och något senare den redan omnämnda uppsatsen om
editionsgrundsatser, båda i tidskriften »Historiskt Bibliotek», där han äfven
framträdde med flere gifvande recensioner. Därefter fick »Historisk Tidskrift»
en längre tid mottaga en mängd undersökningar af hans penna. Först från
medeltidsområdet, såsom »Om kanslersämbetet i Sverige under den senare
medeltiden», »Den svenska kolonien i Rom under medeltiden» m. fi.;
därefter, sedan riksarkivets samlingar rörande förbindelserna Sverige—Tyskland
blifvit föremål för hans ordnande, uppsatsen »Wallenstein och hans
förbindelser med svenskarne», en genom nya uppslag märklig och för vissa sidor
af Wallensteinproblemet afgörande undersökning, i utvidgad form äfven
utgifven på tyska, vidare redogörelsen för »Den svenska diplomatiens
organisation i Tyskland under 1600-talet», också rik på nyvunna resultat, m. fi.
Allt efter som hans arkivarbeten eller öfriga studier äfven kommit att
omfatta en del samlingar rörande Vasatidens historia, följde ett flertal
undersökningar på detta område. För att här endast beröra ett fåtal må
nämnas »Om ursprunget till Erik XIV:s nämnd», »Hertigarne Johans och Carls
tilltänkta samregering 1568», »Johan III och Filip II», »Brytningen i Sveriges
historia 1594», »Karl IX:s testamente och tronskiftet 1611», »Från Gustaf
Vasas sista tider», »Gustaf Vasa och Berend von Melen» m. fi. Äfven andra
perioder blefvo för öfrigt af honom behandlade.
Men det var ej blott genom dylika specialforskningar han grep in i den
svenska historiska vetenskapens moderna utveckling. 1896 utgaf han efter
åratals förberedelser dét stora och viktiga verket »Svenska statsförfattningens
historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar», som i sammanfattande
men öfverskådlig form bjöd en noggrann redogörelse för allt väsentligt, som
hörde till det rika ämnet. Boken, till hvars förarbeten hört en rad
uppsatser i Historisk Tidskrift, både bland de ofvan berörda och andra, blef en
verklig upplefvelse för de dåtida generationerna af historiens ämnessvenner,
hvilka dittills fått arbeta med föråldrade handböcker eller efter muntlig
kollegieundervisning, men nu mottogo en modern framställning öfver hela
det viktiga området och i densamma en bärande stomme för egna fortsatta
studier öfver det svenska statslifvets olika epoker. De utförliga
litteraturhänvisningarna vid hvarje kapitel voro, åtminstone i så genomförd form, i
dåtida svensk historisk litteratur en metodisk nyhet och hafva såsom väg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
