Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 RECENSIONER
storia är Andrzej Zbylitowskis Droga do Szwecyi, tr. i Krakau 1595 och
1597 (senare upplagor: Warschau 1843 och Krakau 1860). Det är en
hjältedikt på alexandriner i tre sånger, behandlande Sigismunds kröningsresa till
Sverige 1594, i hvilken Zbylitowski själf deltog. Dikten, som historiskt
utnyttjats af prof. H. Hjärne i dennes arbete Sigismunds svenska resor (Ups.
1884), där de ur svensk synpunkt intressantaste partierna öfversatts, är rik
på målande och tydligen i det väsentliga riktiga detaljskildringar. Särskildt
utförliga äro beskrifningarna öfver begrafnings- och kröningshögtidligheterna
i Upsala — i sammanhang härmed redogör skalden för den praktfulla
inredningen å Upsala slott. Men äfven den kungliga flottans färd från Polen till
Stockholm, då den råkade ut för svåra stormar och bl. a. blef vinddrifven
till Gottland, och vistelsen i Sveriges hufvudstad före och efter
Upsalafestligheterna skildras på ett intresseväckande sätt. En enskildhet af
kulturhistoriskt värde är notisen om ön Jungfrun i Kalmarsund. »En klippa finns
— säger skalden (jag följer Hjärnes öfversättning) — hvilken sjömän, som
fara på Östersjön, pläga kalla Jungfrun. Vidt utöfver hafvet, rätt under
molnen, höjer hon sin hjässa. På toppen har hon vackra träd af ymnig
grönska och skuggiga platser under lummiga lönnar. Gamla seglare hålla
henne i vördnad, ty när de under en sträng storm fly till henne, gömmer
hon dem i sina dolda kamrar, så att de ej det minsta frukta för ovanliga
vindar eller vilda störtsjöar. Därför visa seglarna henne för slik välgärning
stor ära och allsköns vördnad. Men den som icke vördar henne eller som
säger ett ohöfviskt ord om henne, han kommer sällan åter sund till
efterlängtad strand utan förgås på hafvet af vilda böljor eller råkar i någon stor
fara, hvarur han sedan icke så lätt kan frälsas.» En af passagerarna på det
skepp, där Zbylitowski befann sig, framkallade emellertid hennes vrede, och
fartyget stötte följaktligen på grund. Notisens värde ligger däri, att den
utgör det näst efter Olaus Magnus’ skildring äldsta vittnesbördet om öns
plats i folkföreställningarna, hvarjämte berättelsen, hvad detaljerna
vidkommer, äger en viss särprägel både i jämförelse med Olaus Magnus och de
många 1600- och 1700-talsbeskrifningarna af ön. Den har emellertid blifvit
alldeles förbisedd under de särskildt på de sista åren intensivt bedrifna
Blåkullaforskningarna.1 Den polska relationen innehåller f. ö. åtskilligt mer
om Jungfrun än hvad Hjärne meddelat — detta framgår af det referat, som
äfven Jensen lämnat (a. a., s. 52) — och förtjänar att i sin helhet närmare
granskas af folkminnesforskarna.
Af andra polska tryck, som för fullständighetens skull bort få komma
med, må i detta sammanhang nämnas ett skaldebref från Zbylitowski till
Sigismunds syster Anna, Krakau 1589 (se Hjärne, a. a., s. IV), och två
politiska broschyrer i anledning af 1587 års valstrid, författade af B. Paprocki
och tr. 1587 resp. 1588.2 Den polska krisen år 1587 behandlas f. ö. också
1 Se t. ex. J. SAHLGREN, Blåkulla och blåkullafärderna i Namn och bygd 1915, där
den, tydligen på grund af obekantskap, icke omnämnes.
2 Omtryckta i Bibi. pisarzôw polskich 38. Krakau 1900.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
