Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 RECENSIONER
ordnadt intresse: den afser ju strängt taget blott att vara en öfversiktlig
introduktion till denna och har som sådan värde genom sin systematiska
disposition af stoffet och genom de visserligen kortfattade utredningar af
den historiska miljön för viktigare tryckalster, som däri förekomma. Data
och fakta äro vanligen riktiga, och de mindre korrekta uppgifter, som här
och där kunna iakttagas, äro uppenbarligen delvis att betrakta som skrif
-eller tryckfel och ha sällan någon större betydelse. De karaktäristiker af
för Sverige ifrågakommande historieskrifvare under 1500-talet, som återfinnas
s. 80—90, uppkalla en och annan gång till gensagor. Så t. ex. är uttalandet
om Chytraeus, att hans framställningssätt »icke är den skolade historikerns
utan genomgående annalistiskt» något obilligt — det är i själfva verket en
synpunkt, som man icke har rätt att anlägga vid kritiken af en
1500-tals-historiker. Och absolut oriktigt är påståendet, att Chytraeus’ arbeten icke
äro grundade på källforskning; verkliga förhållandet är, att de i en för sin
tid ovanlig utsträckning basera sig på omfattande studium af primärmaterial.
I ett afseende har emellertid denna inledning själfständigt vetenskapligt
värde, nämligen då förf., såsom stundom händer, utförligt refererar och
delvis analyserar ifrågakommande tryckta skrifter. Särskildt ingående behandlas
(s. 8 — 12) de officiella svenska manifesten af 1545, 1546 och 1547. I fråga
om förhållandet mellan de båda förstnämnda trycken har förf. utan tvifvel
rätt, då han polemiserar mot föregående författares antagande, att 1545 års
skrift aldrig utsändts utan ,efter tryckningen förkastats och ersatts med det
delvis likalydande manifestet af 1546. Säkerligen skulle systematiska
forskningar gifva vid handen, att trycket af år 1545 ännu återfinnes i åtskilliga
utländska bibliotek — ett ex. har ju f. ö. påträffats i Köpenhamn.
Anmärkas bör, att det har en väsentligen annan karaktär än 1546 års upplaga.
Kejsaren omtalas i smickrande ordalag, och hela framställningssättet synes
utvisa, att Gustaf Vasa här framför allt har till syftemål att söka afvärja
nya försök från dennes sida att restituera Kristian II och dennes familj. Detta
förhållande bör ses mot bakgrunden af det närmande mellan Gustaf Vasa
och Karl V, som förmedlats af det schmalkaldiska förbundets dödsfiende
hertig Henrik af Braunschweig-Wolfenbüttel efter dennes besök i Sverige
1544. Jag anser det f. ö. mycket sannolikt, att utsändandet af 1545 års tryck
stod i samband med Karl Holgersson Geras beskickning till kejsaren
sommaren 1545. Följande år hade situationen förskjutit sig. Karl Gera hade
icke vid sin ankomst till Worms fått det mottagande, som Gustaf Vasa
väntat ; tvärtom hade han där blifvit på öppen gata tillfångatagen och
beröfvad sina papper och hade därefter flera månader kvarhållas i fångenskap.
Gustaf Vasa trodde, att kejsaren själf stod bakom detta våldsdåd — i
verkligheten var han oskyldig och kurfurst Fredrik af Pfalz, Kristian II:s måg,
den egentlige upphofsmannen — och på herredagen i Arboga jan. 1546 var
följaktligen oviljan mot Karl V så stark, att riksrådet föreslog diplomatisk
bojkott mot kejsaren som det enda värdiga svaret på Geras behandling. Af
denna stämning uppbäres 1546 års manifest : alla smickrande ord och fördel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
