Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER ___________53
aktiga utlåtelser om kejsaren utmönstras i denna upplaga, och öfvergreppet
mot det svenska sändebudet skildras i starka färger. Då Gustaf Vasa här
dessutom långt mer energiskt än 1545 försvarar sig mot tillvitelserna att ha
ekonomiskt understödt Henrik af Wolfenbüttel i dennes stämplingar mot det
schmalkaldiska förbundet — detta är innebörden i fjärde punkten, något som
tycks ha undgått förf. — och då han jämväl nu för första gången (femte
och sjätte punkterna) rättfärdigar sig mot beskyllningen att ha förfarit
otillbörligt mot schmalkaldernas bundsförvant konungen af Danmark, torde den
åsikten ha fog för sig, att 1546 års upplaga i motsats till den äldre närmast
vänder sig till det schmalkaldiska förbundets medlemmar och appellerar till
deras lojalitet mot den pfalziske kurfurstens intriger.1
Hvad till sist de manifest vidkommer, som utfärdades efter
Strängnäs-mötet i jan. (ej juni) 1547, har förf. förbisett den stora olikhet, som
förefinnes mellan det tyska och det latinska trycket. Samtiden uppfattade dem
som två skilda manifest. Sålunda talar rådet i sitt betänkande af den 6
febr. om »then uttscrifvelse, som ko:e Ma:t vill uttgå latthe, tesligest then
andra uttscrifning, som them (o: riksrådet) med ricksens stender samtlig
belanger». Med den förra afses tydligen det latinska trycket och med den
senare det tyska, som i motsats till det latinska, hvilket dock äfven det är
affattadt i svenska nationens namn, uttryckligen anger sig vara utfärdadt af
ständerna på Strängnäsmötet. Själf talar Gustaf Vasa om »the tvenne
ut-schrifvende». En granskning af de båda trycken ger också vid handen, att
det latinska trycket ej, såsom förf. anser, är en ren öfversättning af den
tyska texten utan på sin höjd i enlighet med Emil Hildebrands mening kan
karaktäriseras som en bearbetning af denna. Det är sant, att den latinska
texten upptager större delen af det faktiska stoff, som ingår i den tyska,
men i vissa punkter är den senare i detta fall rikhaltigare och vice versa.
Så t. ex. förekommer i det latinska trycket på tal om Stockholms belägring
1520 en intressant skildring af byggnadsförhållandena i hufvudstaden, som
saknas i det tyska. Och i formellt afseende äro olikheterna så betydande,
att man kan tala om två fullkomligt skilda versioner. Den tyska texten är
i allmänhet torr och konstlös. Det förefaller mig sannolikt, att den närmast
författats af ett par underordnade tjänstemän i kansliet, Klemet Hansson
och Valentin von Luttich, men med Gustaf Vasas personliga biträde. Att
konungen själf lagt handen vid arbetet, sluter jag däraf, att skildringen af
hans befrielseverk äger mycket påfallande likheter med Gustaf Vasas sista
tal till ständerna 1560. Det latinska trycket återigen är en fulländad
konstprodukt med en mängd citat ur den antika historien och från de klassiska
författarna och höjer sig särskildt mot slutet till en glansfull elokvens, som
1 Under nr 268 i bibliografien yttrar förf., att den i Gustaf I:s reg. 17 tryckta svenska
texten af manifestet är en öfversättning af 1546 års tryck. Häremot må endast anmärkas,
att den icke alldeles öfverensstämmer med detta: berättelsen om våldet mot Gera
saknas, hvarför den måhända representerar ett förstadium till den tyska texten i trycket af
år 1546.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
