Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lundaafhandlingen »De virgine nobili stuprata» och förbundet mot densamma. Af Samuel E. Bring, Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 SAMUEL E. BRING
des gräl och understundom uppslitande tvistigheter fakulteterna emellan.1
Men samtidigt som de konfessionella striderna afmattades, trädde andra
problem och frågor fram, och under frihetstiden blefvo
universitetsmyndigheterna tvungna att med eller mot sin vilja slå väkt kring det härskande
partiets åsikter och värna det bestående statsskicket. Också de makthafvande
själfva vakade med ängslighet öfver, att inga skrifter med förgripligt
innehåll framkommo eller spriddes bland den studerande ungdomen. I de
gällande censurbestämmelserna för akademiska afhandlingar gjordes därför
ingrepp genom nya förordningar och påbud. Framför allt gäller detta
universitetet i Lund, och dess kansler under åren 1752—1761, den från parti
-striderna kände ifrige hattvännen och riksrådsmedlemmen Nils Palmstierna,
står säkerligen i det fallet utan motstycke i våra universitetsannaler/2
Palmstierna, som med v alla sina fel och egendomligheter var en af
Lundauniversitetets märkligaste och kraftigaste styresmän, införde af egen
maktfullkomlighet en ny censurordning för den akademiska disput
ationslit-teraturen. Knappt hade han tillträdt ämbetet, förrän han förklarade, att
innehållet i afhandlingarna skulle meddelas honom 20 dagar före
ventilationen.3 Palmstierna visste också att drifva sin vilja igenom. I följd däraf
uppsändes till Stockholm under hans tid utdrag af disputationerna. Fann
kanslern dem eller någon del däraf misstänkta, infordrades de eller vissa
paragrafer in extenso. Påbudet skärptes ytterligare i februari 1758, i ty
att kanslern då befallde, att alla afhandlingar med politiskt innehåll, d. v. s.
sådana som på något sätt hade sammanhang med gällande statsförfattning,
i sin helhet skulle insändas och först efter meddeladt tillstånd få ventileras.4
Palmstiernas själftagna granskningsrätt ledde på våren 1758 till en
mycket uppseendeväckande händelse, då tre afhandlingar, som blifvit af resp.
fakulteter gillade, på en gång blefvo förbjudna. Dessa voro: Sven Lager
Brings De distinctione Majestatis in absolutam et limitatam, Johan
Nelanders De licentia libertati adversa och Lars Johan Collings De formulis
regiminis svio-gothici. Sedan kanslern fått sig dessa tillsända in extenso,5 öf-
1 Se härom framför allt Annerstedt, Upsala universitets historia, D. 2: 2 (1909), s.
172—183; 3:1 (1913), s. 45-52, 184-187; 3:2 (1914), s. 189-191, 272—280 m. fi.
2 Weibull, Lunds universitets historia, D. 1 (1868), s. 232, 277—280. Jfr också
SYLWAN, M/s von Ostreich såsom censor librorum (Hist. Tidskr., 1893, s. 129, not. 2).
8 Kanslersbref af d. 8 jan. 1753. Kanslersämbetets för Lunds universitet registratur.
Academica. RA,
4 Kanslersbref af d. 3 febr. 1758. Påbudet inskärptes ytterligare i bref af 31 mars
till rektor och 8 aug. 1758 till prokansleren. Kanslersämbetets för Lunds universitet
registratur. Academica. RA.
5 Se härom den i ämnet förda korrespondensen, särskildt brefven till kanslern af d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
