Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lundaafhandlingen »De virgine nobili stuprata» och förbundet mot densamma. Af Samuel E. Bring, Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 SAMUEL E. BRING
först måndagen d. 2 mars på middagen. Då var disputationen, som blifvit
censurerad och godkänd af professorn i praktisk filosofi Johan Nelander,
redan tryckt och sedan tvenne dagar tillbaka spikad och ventilâtionsdagen
utsatt till d. 7. Colling blef naturligen ytterligt bestört öfver det utfärdade
förbudet. I förhoppning att kunna få detta upphäfdt, anslog han endast, att
ventilationen uppsköts och hemlighöll kanslerns skrifvelse. Han visade icke
denna »för någon människa» och föredrog den långt mindre i konsistorium
såsom han bordt. På samma sätt förfor han med kanslerns senare bref.
Detta är anledningen till att ingendera af Löwenhielms officiella skrifvelser
i ämnet kunnat återfinnas bland Lunds universitets kanslersbref, och att
konsistorieprotokollen icke innehålla någonting därom.1 Huruvida Colling
lyckats att på så sätt hålla saken hemlig, får lämnas därhän. Näppeligen
kunde skandalen hindras från att blifva känd, åtminstone i akademiska
kretsar.
Colling fann emellertid för godt att af egen drift sända sitt opus i tryck
till Stockholm för kanslerns »nådiga genomseende», åtföljdt af en ytterst
ödmjuk och servil anhållan om förbudets upphäfvande. I denna försöker han
motivera valet af ämne och framhäfver den möda, som han nedlagt på dess
utarbetande, »fast war allmänna fattigdom gjort det kortare än jag welat,
ehuru långt nog, om det-skall blifwa ett beständigt makulatur».2
När Löwenhielm fått skriften i sin hand och närmare reflekterat öfver
sin åtgärd, måtte han hafva känt sig osäker, om han ägde juridisk och
formell rätt att efter den nyligen utfärdade tryckfrihetsförordningens
bestämmelser förbjuda ventileringen, sedan dissertationen censurerats af akademisk
myndighet, ity att han hänsköt frågan till kanslikollegium. Dess ledamöter
— själf var Löwenhielm sedan 1765 president i kollegiet — ville emellertid
icke yttra sig i rättsfrågan, hvilken enligt deras uppfattning ankomme på
kanslipresidenten i hans egenskap af kansler. De ansågo dock slutet af
afhandlingen »så otjenligit, att disputationen ej lärer på det sättet kunna
komma att allmän göras».3
Löwenhielm afgaf ej sitt svar förrän i slutet af mars. Orsaken till
dröjsmålet kan måhända ligga däri, att han förhört sig på annat håll,
huruvida förbudet kunde förenas med gällande lag. Vare härmed hur som helst,
1 För denna uppgift har jag att tacka andre bibliotekarien vid universitetsbiblioteket
i Lund fil. lic. G. Carlquist, som äfvenledes benäget tillhandagått med andra upplysningar.
2 Colling till kanslern d. 5 mars 1767. Kanslers ämbetets för Lunds universitet
handlingar. Academica. RA.
3 Kanslikollegiums protokoll d. 13 mars 1767. RA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>