Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET ÄLDSTA SVENSKA POLITISKA TRYCKET
Gadhs val till electus i Linköping hade genast öfverklagats i Rom och
då han, som ofvan nämnts, icke genom personlig inställelse kunde bevaka
sina intressen vid kurian, och stämningen här mot honom nog genom danskt
inflytande påverkats i ofördelaktig riktning, förordnade påfven Alexander
VI den spanske kardinalen Jacobus Serra Arborensis till administrator för
Linköpings stift och uppmanade i en bulla den 1 febr. 1502 Gadh och
Stu-rarna under hot om exkommunikation och interdikt att lämna kardinalen
tillträde till stiftet. Denna bulla1 har icke bevarats till vår tid och synes
icke heller ha exekverats, men den finnes in extenso intagen i den förnyade
bulla i samma angelägenhet, som Alexanders efterträdare Julius II den 20
aug. 1506 utfärdade2 och som den 22 aug. följdes af ett af ärkebiskop
Julianus Maffei af Ragusa mot Gadh utfärdadt executorialbref.3 Bullan af
år 1506 skall jämte en dansk öfversättning hafva tryckts af ärkebiskop Birger
i Lund enligt ett ofullständigt exemplar, som en gång funnits i
Antikvitetsarkivet och hvaraf Peringskiöld tagit en afskrift.4
En annan bannlysningsdom hade dock redan år 1503 utfärdats mot Sten
Sture, Hemming Gadh, Sten Kristersson, Nils Klasson och deras anhängare,
hvilken konung Hans utverkat i Rom på grund af drottning Kristinas
kvar-hållande i Sverige. Detta bannbref omtalas af Carlsson5 i samband med
danskarnas försök att förmå herr electus att komma till ett möte i Åhus.
Trots personliga och synnerligen angelägna skrifvelser från de danska
rådsherrarna var Gadh dock icke sinnad att lyssna till kallelsen. Härtill torde
icke minst den underrättelse hafva bidragit, som han genom sin kansler
Verner Nilsson, hvilken vistades i Skåne, erhållit om den nämnda
bannlysningsdomen, hvilken Verner Nilsson själf hade sett och som sades vara
uppspikad på kyrkdörrarna öfver hela Danmark och äfven i Nordtyskland.6
1 G. Rudbeck, Skrifter t. Sveriges hist. före år 1600 (1919), nr 65. — Carlsson,
a. a., s. 90.
2 Rudbeck, a. a., nr 75. — Carlsson, a. a., s. 155. — Aftr. i Aarsbereininger fra
det kongel. Geheimearchiv, IV, s. 300—5. — Acta pontificum danica, V, nr 3870, 4082.
3 Carlsson, a. a., s. 155. — Aftr. Aarsberetninger etc, IV, s. 324—30.
4 CelsE, Bullarium, s. 212, nr 6. — Sveriges traktater, III, s. 704.
5 A. a., s. 111 f. — Rudbeck, a. a., nr 72, men med årtalet 1504.
6 Den passage ur Verner Nilssons bref till Gadh, Lund 3/4 1504, hvari bannlysningen
omnämnes, af tryckes här efter en i Rigsarkivet i Köpenhamn verkställd afskrift; äfven,
docent Carlsson har välvilligt ställt till mitt förfogande ett utdrag ur detta bref.
W. Lincopensis (= Verner Nilsson) till Gadh, citissime ex Lundis feria IV in ebdomadæ
penosa [= 3 april] Anno etc. DIIII.
–––––-Ceterum, révérende pater, invalvata fuit per totam Daciam paternitas vestra,
do-minus Steno Sture, Niclis Clawsson et dominus Steno Cristiernsson ob retentionem regine„
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
