Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 RECENSIONER
räddats; de finnas nu i Kungl, biblioteket. Likaledes hade, såsom ofvan
nämnts, ett rätt betydande antal tryckta böcker ur detta bibliotek före
slottsbranden kommit till Lund genom Karl XI:s donation af det Gripenhielmska
biblioteket. Det Seefeldska biblioteket har säkerligen varit långt större än
det Ulf eldska, som dock af ägaren uppgifves hafva bestått af 7,000 volymer.
Detta bevisa också de i Kungl, biblioteket och Lunds universitetsbibliotek
bevarade resterna, bland hvilka böcker finnas, som Seefeld förvärfvat från
flera af det samtida Danmarks lärdaste män och största boksamlare, såsom
Stephanius, filologen Johannes Meursius, Peder Hansen Resen, m. fi. Det
Coyetska biblioteket försåldes på auktioner i Stockholm och Upsala åren
1700—01, hvarvid de Seefeldska böcker, som hamnat här, förskingrades;
en annan del, som förvarades på Ljungbygård i Skåne, lär vid danskarnas
infall i Skåne år 1710 ha återförts till Danmark. Coyet hade dock
dessförinnan skänkt en del dyrbarare handskrifter till Antikvitetsarkivet.
Såsom afslutning lämnar förf. i sista kapitlet en öfversikt öfver de till
Sverige hemförda litterära krigsbytenas decimering. Ehuru stora delar af
dessa bibliotek ännu finnas bevarade i våra offentliga samlingar, ha dock
kanske ännu större delar på olika sätt förskingrats och förintats. Genom
att flera bibliotek af delvis samma innehåll, såsom jesuitkollegiernas,
tillfördes ett och samma bibliotek, uppstodo här stora samlingar dupletter och
man fann sig föranlåten att genom auktioner föryttra dessa. Härvid fattades
begreppet duplett ofta i nog så vidsträckt betydelse, hvarom de minst
sagt planlösa utgallringar, som ända långt in på 1800-talet företagits i
våra biblioteks äldsta bokbestånd, bära ett sorgligt vittnesbörd. Men tidens
uppfattning var en annan och detta sätt att försälja dupletter utan tanke på
deras proveniens eller beaktande af olika upplagor har gillats af män sådana
som Eric Benzelius d. y., Gustaf Benzelstierna, Warmholtz, Aurivillius m. fi.
Från de flesta af våra offentliga bibliotek, Kungl, biblioteket såväl som
universitetsbiblioteken och flera stiftsbibliotek, ha dylika duplett auktion er ägt
rum, ja, under Benzelius’ bibliotekarietid såldes t. o. m. en samling inkunabler till
makulatur.1 En af de ryktbaraste af dessa auktioner är den som biskop
Serenius år 1765 föranstaltade på dupletter ur Strängnäs stifts- och
domkapitelsbibliotek. Därvid försåldes en samling om sammanlagdt 1,157 nummer, hvaraf
största delen utgjordes af i Olmutz, Nikolsburg och Prag tagna böcker; icke
mindre än 176 nummer voro daterade inkunabler. Mycket häraf kom till danska
samlare och en del torde nu återfinnas i det Kongl. Bibliotek i Köpenhamn.
Under drottning Kristina förskingrades också boksamlingarna på skilda
sätt, än genom gåfvor till gunstlingar, än som betalning åt bibliotekarierna.
Den icke minsta förlusten vållades, när drottningen vid sin tronafsägelse
förde en utvald bok- och handskriftssamling ur landet.
De ojämförligt största förlusterna ha dock drabbat de hemförda
samlingarna genom eldsvådor, främst slottsbranden i Stockholm 1697 och
Åbobibliotekets brand 1827. Äfven flera af de svenska stifts- och läroverksbi-
1 Se Walde, Hur men sålde dupletter i f orna tider (NTBB 1915, s. 209—19).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
