Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETER BEIJER 65
år, ville han själf aldrig utbyta mot någon annan, och han ägde därför i de
flesta afseenden särdeles goda förutsättningar. Med osviklig pliktkänsla
och aldrig förtröttadt nit skötte han sin tålamodspröfvande och enformiga
syssla; inom flera litteraturgrenar förvärfvade han omfattande insikter, och
hans grundliga språkkunskaper, underhållna genom årliga utrikes
semesterresor, satte honom i stånd att obehindradt meddela sig äfven med besökande
främlingar. Om han inom de generationer af forskare och kunskapssökande,
som han betjänat, icke vann odeladt erkännande, så behöfver man såsom
förklaring härför blott erinra om, att det ej står i någons makt att i allt
fylla en ofta öfverdrifvet fordringsfull allmänhets anspråk på upplysning och
tillmötesgående. Hos Beijer kunde nog också en viss kantighet i sättet,
yttrande sig i korthuggna frågor och svar, på en och annan verka frånstötande,
och han undgick ej klander härför, men den som ville och kunde se längre
än till ytan, behöfde aldrig betvifla, att där bakom dolde sig en verklig
tjänstvillighet och den allvarligaste önskan att efter förmåga göra sin
erfarenhet och sina kunskaper fruktbringande. Att han lyckats göra
uppfattningen häraf till den vida öfvervägande, därom fick han ovedersägliga
bevis i de tacksamhetsyttringar, som från flera håll riktades till honom vid
hans afgång.
Åt bibliotekets öfriga angelägenheter, äfven om de ej föllo under hans
egen handläggning, ägnade han städse det lifligaste intresse, och han gjorde
sig särskildt förtjänt genom det sätt, hvarpå han besörjde verkets ekonomi.
Under åren 1900 till 1910 var han bibliotekets kassaförvaltare och
räkenskapsförare, en syssla som han skötte med sin vanliga noggrannhet och
pålitlighet. Den insats han härigenom gjorde i biblioteksstyrelsen är ingen
mer berättigad att vitsorda än den som skrifver detta: under så godt som
dagliga öfverläggningar afhandlades oss emellan alla ekonomiska och
administrativa angelägenheter, och att därvid icke förekommo några
meningsbrytningar, knappast någon meningsskiljaktighet, gör minnet af detta
samarbete så mycket angenämare. Äfven den öfriga bibliotekspersonalen, högre
som lägre, skattade honom högt för den del han tog i dess intressen; själf
oberoende behjartade han lifligt de brydsamma förhållanden, som hade sin
grund i den tröga befordringen och den svaga af löningen, och med råd och
dåd stod han dem bi, som därom anlitade honom.
Den tid, som Beijer hade öfrig från biblioteksgöromålen, ägnade han
åt ett stilla hemlif tillsammans med sin maka, Malin von Stockenström,
med hvilken han sedan 1884 var förenad i ett särdeles lyckligt äktenskap.
Läsning var för öfrigt hans förnämsta sysselsättning ; särskildt nyare dansk
litteratur omfattade han från ungdomen med förkärlek. Hans konsthistoriska
intressen föranledde hans ledamotskap i styrelsen för Tekniska skolan och
Svenska slöjdföreningen, de kyrkliga i styrelsen för samfundet »pro fide et
christianismo»; under en följd af år var han äfven kyrkovärd i Klara
församling, och i alla dessa bestyr ådagalade han samma plikttrohet som i
bibliotekstjänsten. I denna kvarstod han äfven efter afskedstagandet som
5 — 2177. Nord. tidskr. för bok- och biblioteksväsen 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
