Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Flores och Blanzeflor. Kritisk upplaga utgiven av EMIL OLSON. Lund 1921.
8°. XXIV + 141 sid. Med 2 pl. i faksimil. (= Samlingar utg. av Sv.
Fornskriftsällskapet, H. 157.)
Den medeltida franska riddarpoesien, som i sitt ursprungsland spelade
en så utomordentligt viktig roll, öfversattes och imiterades under den senare
medeltiden i alla kulturland. Äfven till Norden, tidigast till Norge, sträckte
sig intresset för denna äfventyrsfyllda förströelselitteratur, att börja med
särskildt omhuldad af hof och aristokrati, men med tiden populariserad och
gjord tillgänglig för de bredare folklagren. I Sverige vann denna
romantiska diktning insteg redan under 1300-talet, och de förnämsta alstren af
denna sydländska poesi i svensk bearbetning äro kända under den
gemensamma benämningen Eufemiavisorna, så benämnda efter den norska
drottningen Eufemia, som enligt dikternas eget vittnesbörd skall ha låtit »vända»
dem till svenska rim för att därmed hedra sin blifvande måg, den svenske
hertig Erik. De tre knittelrimmade romanerna, som sammanförts under
drottning Eufemias namn, bära titlarna »Ivan Lejonriddaren», »Hartig Fredrik af
Normandie» samt »Flores och Blanzeflor». Lägges härtill »Alexander Magnus»
på rim, så är hela förrådet af denna från södern härstammande romantiska
medeltidslitteratur förtecknad.
Vi ha här särskildt att hålla oss till den nu i en kritiskt vetenskaplig
edition af professor Emil Olson utgifna Flores och Blanzeflor, som utgör
Svenska Fornskriftsällskapets senaste publikation (1921) och är ämnad att
ersätta den redan 1844 af G, E. Klemming utgifna, efter hans tids fordringar
nöjaktiga upplagan, hvilken numera är så godt som utgången.
Frågan om Eufemiavisornas härkomst och närmaste källor har länge
varit föremål för de lärdes undersökningar (se Geete, Fornsvensk
bibliografi, 1903, s. 35 o. f., och Suppl., 1919, s. 13), och den kan ännu i dag
ej anses fullt löst, särskildt beträffande drottning Eufemias andel i
åvägabringandet af samtliga de tre romanerna äfvensom i fråga om deras närmaste
förlagor.
Hvad nu speciellt Flores och Blanzeflor vidkommer, så har utgifvaren
af den nu föreliggande upplagan genom flera mycket värdefulla
specialafhandlingar klargjort diktens ställning till sina källor och bl. a. fastlagit, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
