Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FÖRSTA LAPSKA BÖCKERNA 25
ändelser känner han just ingen annan än den för gen. sing., och de ännu
talrikare verbaländelserna äro honom om möjligt ännu mera obekanta —
han känner t. ex. icke ens ändelserna för 1 pers. sing, och 1 pers. plur.
pres. eller för infinitiven, andra »svårare» ändelser att förtiga, och han radar
därför upp orden bredvid hvarandra utan böjning, som om lapskan vore
något slags kinesiska. Lapparna torde sålunda många gånger ha begripit
ganska litet af hans böcker, och det beröm de gåfvo honom för hans
språkkunskap visar blott, att deras pretentioner på kunskap i lapska hos deras
ämbetsmän då som nu voro synnerligen minimala.
Det är egentligen blott på två punkter, som språkmannen, ej
bibliografen och bibliofilen, kan ha intresse af de båda böcker Nicolaus Andreæ
utgaf. Han kan för det första af vissa ords utseende sluta sig till, att de
lappar öfversättaren lärt sig språket af talat en dialekt, som snarare varit
sydlapsk än — i nutida mening — pitelapsk. Detta är i och för sig icke
så öfverraskande, enär, som jag redan ofvan påpekat, äfven nuv.
Västerbottens lappmarker ännu under 1600-talets första år åtminstone till sina
öfre, d. v. s. västligare delar hörde till Pite lappmark och enär, såsom jag
strax skall visa, öfversättarens förfäder och kanske äfven han själf plägat
färdas äfven bland dessa sydligare lappar.
Viktigare är den andra punkten. Till sin öfverraskning finner
lappo-logen i dessa fjärran från finskt språkområde tillkomna texter ett alldeles
omisskännligt, starkt, recent inflytande från finskan, I abc-boken finner han
sålunda t. ex. »bibelfinskans» (för öfrigt sveticerande) päälle »på» i uttrycken
Mon iacke Jubmelen — — påle — — Ja Jesum Christum — — påle »jag
tror på Gud — — på Jesus Kristus» bl. 3 r.; Mon iacke ailen vongen påäl
»jag tror på den Helige Ande» bl. 3 v. Vidare ett finskt päällä »(varande)
på» i Jubmelen — — olken kiedhen påle »på — — Guds högra hand» bl.
3 v. (här står för öfrigt också attributet på finskt manér i gen.); ädnamen
päål »på jorden» bl. 4 v. Det finska (antaa) anteeksi »förlåta» möter man
i formen andix bl. 2 v., andex bl. 3 v., andexi bl. 6 v. Det finska tarpeeksi
»till behof» återfinnes alldeles oförändradt i tarpexi bl. 7 v., finskans rakas
»kär» i rackas bl. 8 r., v., finskans kalkki »kalk» som kalki bl. 6 v., finskans
armollinen »nådig» som armolinan bl. 7 v.; öfversättaren har t. o. m. bildat
ett analogiskt kroppetinen »kroppslig» med finsk, ej lapsk ändelse -linen
bl. 8 r. (på finska ruumiillinen). Part. prêt. pass. slutar regelbundet på -tu
= finskans -ttu: afletu »aflad», riegatu »född», krussetu »korsfäst» m. m. bl. 3r.
etc. Högst kuriösa äro slutligen de makaroniska formerna munele, munile bl.
6 v. = »åt mig» med finsk allativändelse, lagd till sydlapsk pronominalstam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
