Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FÖRSTA LAPSKA BÖCKERNA________27
kommit dit från Finland, då de icke voro infödda Tornebor. Några års
tjänstgöring i en finsktalande församling torde emellertid knappast i och för
sig ha kunnat medföra en så stor förtrogenhet med och ett sådant beroende
af det finska språket, som visas af 1619 års böcker. Den enda möjliga
förklaringen till det finska elementet i dessa böcker synes mig då vara den,
att finskan var både herr Anders’ och äfven herr Nils’ egentliga modersmål
och på samma gång ett minne af birkarlarnas — eller åtminstone många
birkarlars — från början finska ursprung.
Det är icke här platsen att närmare ingå på denna sistnämnda
vidlyftiga och intressanta fråga. Jag vill blott påpeka, att man genom att
antaga finsk nationalitet hos birkarlarna i Pite lappmark äfven kan finna en
osökt förklaring till vissa andra förhållanden, som eljes äro rätt så svåra
att förstå. Åtminstone på vissa håll inom Pitebirkarlarnas forna intressesfär
finner man nämligen i de lapska dialekterna ett handelsord af uppenbarligen
finskt ursprung, hvilket ord mig veterligen icke förekommer i de nordligare,
närmare det finska språkområdet talade dialekterna och således icke gärna
kan ha genom dem vandrat mot söder. Detta ord är Vilhelminadialektens
raxxa (x= ach-Laut) »vargskinn, björnskinn», Lindahl et Öhrling, »Lexicon
lapponicum» (1780): »raha, pellis ferina carior, dyrskin. It. omne id, quod
in pretio est, pecuniæ, pengar, penningars värde». Detta ord måste närmast
vara lånat från det finska raha, hvars nuvarande betydelse är »penning»,
men hvilket i forna tider betydt »dyrskinn», d. v. s. betecknat den
värdefullaste handelsvaran och lämpligaste myntenheten (jfr härom närmare Aug.
Ahlqvist, »De vestfinska språkens kulturord», Hfors 1871, s. 167 ff. och
framför allt E. A. Tunkelo i Virittäjä, 1915, s. 91 ff.). Finskans raha är i
sin ordning lånadt ur en urgammal, minst urnordisk grundform till det
forn-västnordiska skrå »tørt Skindstykke; Bog, hvori noget optegnes; Lovbog i
Særdeleshed»; fornsvenska skrå »eg. torkadt skinn; (å skinn skrifvet)
dokument; urkund, innehållande bestämmelser för en korporation, skråordning,
gillesordning». Att ordet raxxa ej är ett direkt lån till lapskan från det
nordiska urspråket, framgår af dess begynnande r-; i finskan måste nämligen
sk- före r- bortfalla, men i lapskan skulle det vid direkt inlån ha bibehållits.
Sedan länge tillbaka har man vidare observerat, att det i Norrbottens
kustland långt utanför och söder om de trakter, där hufvuddelen af
befolkningen kan tänkas ha varit finsktalande, finnes en del bebyggelsenamn af
otvetydigt finskt ursprung. Sydligast af dem är bynamnet Hortlax strax
söder om Piteå (1543 Horthelax). I Älfsby socken ligger byn Manjärv
(1543 Mandier-ff, 1553 Mandeierff) vid en liten sjö strax intill Piieälfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
