Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 RECENSIONER _____________
eller åtminstone från samma skriptorium härrörande af sirade initialer prydda
handskrifter, 12:e årh., innehållande den h. Bernhards och den h. Anselms
lefvernesbeskrifningar. Till Sydfrankrike eller Italien hänvisa två
initialför-sedda handskrifter, ll:e årh., en Cassiodorushandskrift (Historia ecclesiastica),
som fordom tillhört klostret St-Germain-des-Prés, men som därifrån
»aflägsnats» redan i början af 1600-talet af Fr. Lindenbrog,1 och en
Cicerohandskrift (De inventione), hvars äldste kände ägare är den ryktbare
diplomaten, filologen och tobaksplantimportören Jean Nicot (f 1604).
De fem återstående handskrifterna — fyra evangeliarier och ett
nekro-logium — äro alla af danskt ursprung. Äldst (från det ll:e årh.) är det
evangeliarium, som en gång tillhört det samtidigt med Helgakorskyrkan i
Dalby i Skåne vid midten af 1000-talet grundlagda augustinerklostret
därstädes. Det var konung Sven Estridsson, som stiftade biskopssätet i Dalby,
grundlade dess domkyrka, som fullbordades af hans efterträdare, och
inrättade klostret. I detta kloster, som på grund af de rådande kyrkopolitiska
förhållandena stod under starkt inflytande från England, anser dr Jørgensen,
att detta evangeliarium, som enligt anteckningar i boken själf var i klostrets
ägo på 1300-talet, skrifvits och målats. Dr Jørgensen stöder sin åsikt, att
förebilden varit ett engelskt evangeliarium, genom att hänvisa på slående
likheter mellan Dalbyevangeliariet och det i det föregående omtalade Niels
Hemmingsen fordom tillhöriga evangeliariet, som är af engelsk härkomst.
Att handskriften icke importerats från England, visar perikopförteckningen,
som äfven upptar Bremenhelgon. Ur estetisk synpunkt äro Dalbymålarens
bilder föga tilltalande; deras värde är enbart historiskt och ligger däri, att
de äro de äldsta bevarade profven på nordiskt bokmåleri. Denna
handskrift är dessutom märklig äfven genom sitt ursprungligen därmed icke
sammanhörande, af från olika håll stammande delar sammansatta metallband;
främre pärmen utgöres af en silfverplåt med ingraverade förgyllda bilder,
föreställande Frälsaren trampande på en drake och stötande sin korsprydda
staf i hans öppna gap, medan den bakre pärmen är en förgylld kopparplåt
försedd med reliefbilder, återgifvande Jesus på korset med Maria och
Johannes samt Sol och Måne.
Af de öfriga evangeliarierna äro tvenne från det 12:e årh. härstammande
sannolikt utförda i samma skriptorium, möjligen efter samma om tyskt måleri
erinrande förebild. Bägge handskrifterna (af hvilka den ena, som ofvan
nämnts, äges af Upsala universitets bibliotek) hafva tillhört Lunds domkyrka2
och utförts för dess räkning. De synas icke vara alldeles samtidiga;
Upsalaexemplaret är äldre och präktigare dekoreradt.
1 Om Fr. Lindenbrog och hans handskriftsstölder se Ellen Jørgensen i NTBB, Årg.
8 (1921), s. 131.
2 Ur den i E. Benzelius’ handskriftskatalog anförda, på handskriftens numera
försvunna första blad en gäng förefintliga annotationen drog redan C. Styffe den slutsatsen, att
Cod. Ups. C 83 tillhört Lunds domkyrka, och gjorde därom på sin tid vederbörlig
anteckning på frampärmens baksida. — Inskriptionen å bokens pärmexlibris är den vanliga
Ben-zeliska: IATPEI0N MXH2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
